Feminism och välfärd bygger på exakt samma lögnaktiga ideologiska fundament

Feminism och välfärd är två sidor av exakt samma mynt.

En stor del av vår befolkning har enorma problem med att vara stringenta i sitt tänkande. Detta märks inte minst när det gäller de individer som förvisso begriper att feminismen primärt bygger på lögner, men som samtidigt inte kan begripa att även välfärden gör det.

Feminister påstår till exempel att kvinnor får lägre lön för samma jobb, men i sin bok Sex feministiska myter: Sann jämställdhet kan bara byggas på sanningens grund, som kan laddas ned gratis från förlagets hemsida, så visar Ström (2011) att detta enbart är en feministisk lögn. Ström förklarar att den lönediskrepans som finns mellan män och kvinnor beror på en rad olika faktorer som inte har ett dugg med diskriminering att göra, som till exempel: Antal arbetade timmar, utbildningsnivå, arbetets svårighetsgrad, erfarenhet, grad av uppoffringsvilja, etcetera.

Pär Ström krossar feministiska lögner i sin bok Sex feministiska myter: Sann jämställdhet kan bara byggas på sanningens grund (2011).

Låt oss betrakta ett illustrerande exempel med antal arbetade timmar som avgörande faktor. Ponera att en manlig och en kvinnlig anställd har exakt samma timlöm för exakt samma arbete, men att mannen har valt att jobba heltid medan kvinnan valt att jobba halvtid. Resultatet av dessa val blir att ett lönegap uppstår och att mannen tjänar dubbelt så mycket som kvinnan, men detta beror inte på diskriminering, utan på att de valt att jobba olika antal timmar.

Det är dock den här ovanstående typen av skillnader som feministerna ljuger om och försöker få det till att det har med diskriminering att göra. På exakt samma sätt ljuger välfärdshallickarna när de påstår att det är ”social orättvisa” med lönediskrepanser, trots att dessa i regel uppstår som en naturlig följd av olika utbildningsnivåer.

Vanligtvis räknas inte välfärden till de kulturmarxistsiska ideologierna, men bör, som visas i detta inlägg, inlemmas bland dem. I kulturmarxistiska ideologier delar man upp befolkningen i olika grupper och sedan spelar man ut dessa mot varandra – ofta med rena lögner. När det gäller feminism så är det män mot kvinnor, och när det gäller välfärden är det i huvudsak högutbildade mot lågutbildade.

Ett par illuminerande paralleller mellan feminism och välfärd:

• Välfärdshallickarna attackerar de rika och beskriver dem som expolatörer.
• Feministerna attackerar män och beskriver dem som exploatörer.
• Välfärdshallickarna vill ha högre skatt för de rika.
• Feministerna vill ha mansskatt.

Krossa kulturmarxismen!

Som vi kan se så finns det klara och tydliga paralleller mellan feminism och välfärd, den enda skillnaden består i att de väljer olika grupper att attackera. I exemplen ovan är det bara att byta ut gruppen ”män” mot gruppen ”rika”, för övrigt så är det exakt samma ideologiska fundament och exakt samma skit!

Där feminismen vänder sig till kvinnliga opportunister, så vänder sig välfärden till lågutbildade opportunister. I båda fallen handlar det om att man vill ändra lika möjligheter till lika utfall. Välfärdshallickarna påstår implicit att det är orättvist att folk har olika hög utbildningsnivå och ambitionsnivå – två faktorer vilka korrelerar starkt med socioekonomisk status – och hävdar att det är ”rättvist” att utradera de ekonomiska skillnader som följer som ett naturligt utfall av dessa skillnader. Detta är naturligtvis en lögn, eftersom vi alla har lika möjligheter att utbilda oss i Sverige till vad vi vill, oavsett kön och bakgrund. Således är de socioekonomiska skillnader som uppstår mellan olika individer i vårt land ett naturligt resultat av helt fria val.

I Sverige har vi alla lika möjligheter att utbilda oss till vad vi vill oavsett kön och bakgrund, och de socioekonomiska diskrepanser som uppstår är resultatet av att vi gör olika – men helt fria – val.

Så vad beror denna oförmåga hos många att se parallellerna mellan feminism och välfärd? För det första så har vi årtionden av socialistisk propaganda och indoktrinering som upphöjt välfärden nästan till en religion. Nästan ingen ifrågasätter den, och de få som gör det stämplas som onda. Naturligtvis är inte det med nödvändighet sant, men hjärntvättningen har skapat denna automatiska respons hos en stor del av befolkningen. För det andra så har vi ett utbildningsväsende som inte lär ut kritisk tänkande i någon större utsträckning. I princip så är det bara de med en gedigen eftergymnasial utbildning som lär sig sådant. Men inte ens alla dem är särskilt bra på det.

Den i särklass största anledningen till att så många inte vill tänka rationellt kring välfärden är emellertid ren och skär egoism. Det handlar om folk som har blivit vana vid att välfärden utgör hela eller delar av sin födkrok, och som därför inte ens vill tänka rationellt kring den. Visst levereras det en hel del fina floskler och lögner om ”solidaritet” och om att ”hjälpa varandra”, men vad välfärdshallickar brukar mena när de säger: ”VI ska hjälpa VARANDRA”, är i själva verket: ”DU ska hjälpa MIG – vare sig du vill eller inte!”.

Vissa ideologier är så ”bra” att de måste tvingas på folk, till exempel: Massinvandring, välfärd, feminism…

I grunden är det ett genialiskt men djävulskt sätt för politiker att köpa röster på. De som lovar mest saker gratis till folk, vinner i regel valet. När folk sedan får sina skattesubventioner och bidrag, så har de en födkrok som de inte tänker rösta bort i efterföljande val, utan som de snarare vill öka storleken på.

Välfärden handlar alltså om ren och skär egoism, och så länge denna typ av stöld är tillåten, så är chansen att dess opportunistiska främjare och profitörer ska tänka rationellt kring den, näst intill obefintlig. Vi behöver således kriminalisera och förbjuda välfärden, som i sin nuvarande form bygger på stöld, och istället ersätta den med en valfri välfärd som bygger på donationer.

Bild på en äcklig välfärdshallick som värnar ”sin älskade” välfärd.

Det är ändå lite tragikomiskt att ni välfärdshallickar har mage att kalla oss som inte vill ha någon välfärd för ”giriga”, när vi bara vill behålla de pengar vi själva rättmätigt tjänat ihop. Vi vill inte ha era pengar. Det är tvärtom alla ni äckliga välfärdshallickar som är de som verkligen är giriga, för ni vill ha våra pengar och alla andra människors pengar, som ni ej förtjänt och som ni inte har någon moralisk rätt till. Därför är ni rena tjuvar och bland de största rövhålen som finns i samhället! Men vi lever som sagt i George Orwells 1984, där krig är fred, frihet är slaveri, okunskap är styrka…

Och till alla välfärdshallickar därute (ni vet vilka ni är, men ändå har ni inte vett att skämmas): Om ni avvisar feminismen på de rationella grunder jag exemplifierat med i detta inlägg, så måste ni även avvisa välfärden på exakt samma rationella grunder – annars kommer ni även fortsättningsvis att vara inget annat än en bunt giriga och själviska hycklare!

Sverige är en oligarki, men att kalla det för en inkompetentokrati är också helt rätt.

RELATERADE INLÄGG:

• Social rättvisa är djup orättvisa
• Svar på tal till välfärdshallickarna
• En diskussion om välfärd och beskattning med Jan Milld
• Påståendet om att invandrarna inte har någon rätt till välfärden

.

REFERENS:

Ström, P. (2011). Sex feministiska myter: Sann jämställdhet kan bara byggas på sanningens grund. Stockholm: Stiftelsen Den Nya Välfärden. Hämtad från http://www.dnv.se/wp-content/uploads/2013/09/Sex_feministiska_myter_bok.pdf

.

Galne Gunnars Blogg har omodererade kommentarsfält och ansvarar inte för innehållet i kommentarerna. I kommentarsfältet har kommentatorn själv juridiskt ansvar för sina inlägg. Läs noga igenom kommentarsreglerna innan du kommenterar.