Makten måste återgå till individen – där den hör hemma

Är det verkligen bättre att pajasen Stefan Röven bestämmer saker istället för pajasarna i Bryssel!? Om vi verkligen ska ta makten tillbaka på riktigt så måste makten återgå till – och utgå ifrån – oss som individer. Det är på individnivå som makten hör hemma.

De flesta svenskar som är emot eu vill inte att beslut ska fattas i Bryssel; de vill att beslut ska fattas i Stockholm istället. Som om det är så mycket bättre att några idioter i Stockholm bestämmer saker, än om några idioter i Bryssel gör det. Är det verkligen bättre om den inkompetente svetsaren Stefan Röven får mer saker att bestämma över? Därför vill jag gå ett steg längre än de flesta EU-kritiker. Jag vill inte bara att makten tas ifrån Bryssel tillbaka till respektive EU-stat, utan jag vill att makten tas ifrån alla stater tillbaka till varje enskild individ – där makten hör hemma.

De flesta människor vet inte hur man bygger välfungerande samhällen. De vet till exempel inte hur man gör så att talanger når sin fulla potential, eller vad som är bra för ekonomin. Men däremot vet alla individer vad som är bra för dem själva och sin privata ekonomi. Därför ska inte människor få bestämma över saker som de inte begriper och som dessutom påverkar andra människor, utan istället ges mer makt att bestämma över sina egna liv och vad som är bra för dem själva som individer. Något de i allra högsta grad begriper.

En bild säger mer än tusen ord… (eller i alla fall 16 ord i det här fallet.)

Det är svaga individer som behöver starka ledare. Det är svaga individer som frågar efter saker som fettskatt och sockerskatt och liknande. Starka individer är sina egna ledare, och kan således bestämma själva hur mycket fett och socker de vill stoppa i sig. De behöver ingen skatt som reglerar det eftersom de kan reglera det själva. Det är svaga individer som efterfrågar påtvingande regler och restriktioner.

Det samhälle vi har idag är alltså anpassat efter svaga individer på de starka individernas bekostnad. Problemet med detta är att man skördar det man sår. Ju mer man anpassar samhället till förmån för de svaga, desto fler svaga individer fostrar man. Vill man istället ha ett samhälle med starka individer, så måste man forma samhället på ett sätt som gynnar och fostrar folk till att bli starka och autonoma individer.

Därför behöver inte makten bara tas ifrån Bryssel tillbaka till varje enskild EU-stat, utan ifrån varje enskild stat tillbaka till individen – där makten hör hemma.

Staten är i maskopi med storföretagen

.

Ovanstående kommentar har jag hämtat från kommentarsfältet på Tanja Bergkvists blogg. Den idén som signaturen Jax ger uttryck för; att staten är god och företagen är onda, är en typisk vänster-åsikt, och således även en typisk svensk åsikt – men också en väldigt naiv och helt felaktig åsikt.

I själva verket förhåller det sig så att det är staten som möjliggör för storföretagen att suga ut folket. Så här fungerar det: Oligarkin äger storföretagen. Oligarkin ”äger” även de beslutsfattande politikerna. Oligarkin kan därför beordra de beslutsfattande politikerna att stifta lagar och regler som gynnar oligarkins storföretag.

Staten betjänar oligarkin och inte folket.

Alltså fungerar det i verklighten precis tvärtemot hur signaturen Jax och de flesta svenskar inbillar sig att det fungerar. Oligarkin utnyttjar staten till att driva igenom sina agendor – som gynnar dem, och som missgynnar folket. Att vilja ge staten mer makt för att kontrollera företagen hårdare är bara att skjuta sig själv i foten med en kanon, för ju mer makt staten har, desto mer makt har oligarkin till sitt förfogande när de befaller de beslutsfattande politikerna att stifta lagar och regler som gynnar storföretagen.

Det enda sätt som vi kan stoppa oligarkin och deras storföretag ifrån att förslava oss och göra oss totalt maktlösa, är genom att avveckla staten helt och hållet. På så sätt tar vi ifrån oligarkin och deras storföretag det enda egentliga maktverktyg som de har att använda emot oss.

Se följande video med Jerry Day, som på ett ypperligt och ingående sätt elaborerar det jag skriver om ovan:

Mer från Jerry Day finner du på hans YouTube-kanal.

Feminism och välfärd bygger på exakt samma lögnaktiga ideologiska fundament

Feminism och välfärd är två sidor av exakt samma mynt.

En stor del av vår befolkning har enorma problem med att vara stringenta i sitt tänkande. Detta märks inte minst när det gäller de individer som förvisso begriper att feminismen primärt bygger på lögner, men som samtidigt inte kan begripa att även välfärden gör det.

Feminister påstår till exempel att kvinnor får lägre lön för samma jobb, men i sin bok Sex feministiska myter: Sann jämställdhet kan bara byggas på sanningens grund, som kan laddas ned gratis från förlagets hemsida, så visar Ström (2011) att detta enbart är en feministisk lögn. Ström förklarar att den lönediskrepans som finns mellan män och kvinnor beror på en rad olika faktorer som inte har ett dugg med diskriminering att göra, som till exempel: Antal arbetade timmar, utbildningsnivå, arbetets svårighetsgrad, erfarenhet, grad av uppoffringsvilja, etcetera.

Pär Ström krossar feministiska lögner i sin bok Sex feministiska myter: Sann jämställdhet kan bara byggas på sanningens grund (2011).

Låt oss betrakta ett illustrerande exempel med antal arbetade timmar som avgörande faktor. Ponera att en manlig och en kvinnlig anställd har exakt samma timlöm för exakt samma arbete, men att mannen har valt att jobba heltid medan kvinnan valt att jobba halvtid. Resultatet av dessa val blir att ett lönegap uppstår och att mannen tjänar dubbelt så mycket som kvinnan, men detta beror inte på diskriminering, utan på att de valt att jobba olika antal timmar.

Det är dock den här ovanstående typen av skillnader som feministerna ljuger om och försöker få det till att det har med diskriminering att göra. På exakt samma sätt ljuger välfärdshallickarna när de påstår att det är ”social orättvisa” med lönediskrepanser, trots att dessa i regel uppstår som en naturlig följd av olika utbildningsnivåer.

Vanligtvis räknas inte välfärden till de kulturmarxistsiska ideologierna, men bör, som visas i detta inlägg, inlemmas bland dem. I kulturmarxistiska ideologier delar man upp befolkningen i olika grupper och sedan spelar man ut dessa mot varandra – ofta med rena lögner. När det gäller feminism så är det män mot kvinnor, och när det gäller välfärden är det i huvudsak högutbildade mot lågutbildade.

En diskussion om välfärd och beskattning med Jan Milld

Folkbildaren Jan Milld (bilden) och jag har en samsyn i en rad frågor, men på områden som t.ex. välfärd och beskattning är vi dock oense.

Jag hade nyligen en kort diskussion med samhällsdebattören och folkbildaren Jan Milld, i kommentarsfältet på hans blogg, om ämnen som rubriken till detta inlägg redan har informerat er om, och jag tänker här återpublicera det samtalet. Jag kommer även att avsluta inlägget med några tankar som jag aldrig tog upp i vår utväxling, samt ge er ett par videor som rör dessa ämnen att kolla in.

Jag vill dock först inleda med att säga att jag gillar Jan Milld. Han är en väldigt beläst och knivskarp analytiker på en rad områden, och framförallt uppskattar jag hans geopolitiska analyser som är bland de mest klarsynta i hela Sverige. Så om du inte redan har stiftat bekantskap med Jan Millds blogg så rekommenderar jag att du gör det. Den är en veritabel kunskapsbank när det gäller t.ex. 9/11 och den pågående Ukraina-krisen.

Det finns dock frågor där jag och Jan är oense, och den diskussion som jag här kommer att återpublicera utgör ett sådant exempel. Enligt mig är det enormt viktiga ämnen som vi här försöker ge oss i kast med, och ämnen som tyvärr har diskuterats alldeles för lite. Min förhoppning är att vårt meningsutbyte ska ge er läsare tankeföda, och kanske rentav nya perspektiv.

Nu till vårt samtal som började med att jag kommenterade Jans inlägg med rubriken ”Jämlikhet?”. (Du behöver dock inte läsa det för att kunna hänga med i vår utväxling):

GALNE GUNNARS INLEDANDE KOMMENTAR: