Feminism och välfärd bygger på exakt samma lögnaktiga ideologiska fundament

Feminism och välfärd är två sidor av exakt samma mynt.

En stor del av vår befolkning har enorma problem med att vara stringenta i sitt tänkande. Detta märks inte minst när det gäller de individer som förvisso begriper att feminismen primärt bygger på lögner, men som samtidigt inte kan begripa att även välfärden gör det.

Feminister påstår till exempel att kvinnor får lägre lön för samma jobb, men i sin bok Sex feministiska myter: Sann jämställdhet kan bara byggas på sanningens grund, som kan laddas ned gratis från förlagets hemsida, så visar Ström (2011) att detta enbart är en feministisk lögn. Ström förklarar att den lönediskrepans som finns mellan män och kvinnor beror på en rad olika faktorer som inte har ett dugg med diskriminering att göra, som till exempel: Antal arbetade timmar, utbildningsnivå, arbetets svårighetsgrad, erfarenhet, grad av uppoffringsvilja, etcetera.

Pär Ström krossar feministiska lögner i sin bok Sex feministiska myter: Sann jämställdhet kan bara byggas på sanningens grund (2011).

Låt oss betrakta ett illustrerande exempel med antal arbetade timmar som avgörande faktor. Ponera att en manlig och en kvinnlig anställd har exakt samma timlöm för exakt samma arbete, men att mannen har valt att jobba heltid medan kvinnan valt att jobba halvtid. Resultatet av dessa val blir att ett lönegap uppstår och att mannen tjänar dubbelt så mycket som kvinnan, men detta beror inte på diskriminering, utan på att de valt att jobba olika antal timmar.

Det är dock den här ovanstående typen av skillnader som feministerna ljuger om och försöker få det till att det har med diskriminering att göra. På exakt samma sätt ljuger välfärdshallickarna när de påstår att det är ”social orättvisa” med lönediskrepanser, trots att dessa i regel uppstår som en naturlig följd av olika utbildningsnivåer.

Vanligtvis räknas inte välfärden till de kulturmarxistsiska ideologierna, men bör, som visas i detta inlägg, inlemmas bland dem. I kulturmarxistiska ideologier delar man upp befolkningen i olika grupper och sedan spelar man ut dessa mot varandra – ofta med rena lögner. När det gäller feminism så är det män mot kvinnor, och när det gäller välfärden är det i huvudsak högutbildade mot lågutbildade.

Ledande feminist vill sätta alla män i koncentrationsläger

Julie Bindel i egen låg person.

Julie Bindel är bland annat en brittisk journalist och feministisk aktivist vars texter regelbundet publiceras i The Guardian. I en färsk intervju kläcker hon ur sig det ena vidriga och manshatande uttalandet efter det andra. Så låt oss utan dröjsmål kavla upp ärmarna och analysera en del av hennes idioti:

We were the ones that said that all women can be lesbians and that heterosexuality is compulsory under a system of male supremacy. We were the ones that said that until women had a free choice, that we had to speak about heterosexuality as imposed upon us, rather freely chosen.

Bindel hävdar alltså att heterosexualitet är ett tvång under ett patriarkalt system och att alla kvinnor kan bli lesbiska. Det senare påståendet är välbekant propaganda som vi känner igen från Dan Israel och konsorter här i Sverige, som jag skrivit om i mitt inlägg ”Feminister som vill lära kvinnor att bli lesbiska och den bakomliggande agendan”.

Det tidigare påståendet om att heterosexualitet är ett tvång och att kvinnor inte har något fritt val beträffande sin sexualitet är ren trams. För det första så är sexuell läggning förmodligen en biologisk konstruktion, vilket innebär att ingen av oss egentligen kan välja vad vi vill attraheras av. Men låt oss för argmunetationens skull anta att sexuell läggning är ett fritt val. Vad/vem/vilka är det i sådana fall som hindrar kvinnor från att välja fritt så som Bindel påstår? Ingenting, ingen, och inga!!!

Vår kultur lider inte direkt någon brist på homosexuella inslag. I synnerhet lesbiskt material är vanligt förekommande och ganska allmänt accepterat vid det här laget. Frågan är om denna utveckling verkligen har varit organisk eller om den har varit påtvingad? Jag skulle hävda det senare.

I synnerhet här i väst är kvinnor väldigt fria (ännu mer fria än män faktiskt, då det finns ett större socialt stigma för bögar än för lesbiska) att välja vem/var/när/hur de vill eller inte vill ha sex. Det finns absolut ingen typ av yttre påverkan eller tvång på kvinnor från (västerländska) samhällets sida i form av lagar eller påbud som hindrar dem från att välja sexuell läggning fritt om de så önskar. Jag ser snarare tvärtom att det finns en hel del kulturell uppmuntran för kvinnor i väst att experimentera med lesbiska relationer; en kulturell uppmuntran som förefaller mer påtvingad än organisk. Så Bindel är bara full av skit!

So I think political lesbianism has a crucial role, because it tells women that sexuality is political under a system of male supremacy. It tells us that sexual acts are all political and that none of them are without meaning. And it also clearly defines the fact that equality and meaningful sexual pleasure can be achieved far easier with women than it can be with men under this system.

Därför är välfärden helt ohållbar (Del 2)

För er som fortfarande inte begriper varför välfärden är helt ohållbar, rekommenderar jag dokumentären Demographic Winter (2008) som kastar en hel del ljus över frågan. Grundproblematiken har jag redan tagit upp i det första inlägget: ”Därför är välfärden helt ohållbar”, där jag tydligt, strukturerat och lättöverskådligt går igenom frågan. I den här dokumentären erbjuds ni emellertid en lite mer ingående diskussion än vad som var nödvändigt eller praktiskt inom ramarna för mitt förra blogginlägg.

Obligatorisk för alla att se! …Och spetsa öronen lite extra de gånger de talar om ”SWEEEDEN”!

Därför är välfärden helt ohållbar

Detta är en varning till alla välfärdstorskar.

Jag kommer förmodligen att göra en del folk jävligt förbannade med detta inlägg. Jag har inte för avsikt att göra det, men det kan nog bli den oundvikliga konsekvensen i några fall, i synnerhet när det gäller folk som är beroende av välfärden. Det finns en risk att ni som tillhör den kategorin kommer att ha så svårt att ta till er av det jag här kommer att skriva; att ni kommer att bli arga och sluta läsa; vägra ta till er av budskapet och be mig dra åt helvete.

Ni som är välfärdstorskar kommer att drabbas hårdast när systemet oundvikligen kollapsar, och således kan det innebära katastrofala konsekvenser för er om ni avfärdar denna text oreflekterat. Men om ni däremot tar till er av slutsatsen i den, så har ni goda möjligheter att förbereda er finansiellt och mentalt för den förestående kollapsen.

Jag vill därför uppmana er att motstå eventuella, negativa, känslomässiga reaktioner för er egen skull. Blir ni arga och/eller känner er hotade av konklusionen i denna text, råder jag er alltså att inte bara avfärda den oreflekterat, utan låta det gå några dagar så att känslorna får svalna, för att därefter återkomma till texten och analysera den argument för argument.

Vidare till själva inlägget… Jag behöver dock presentera det i omvänd ordning, med mina två centrala argument först efter följande viktiga avstickare: