Staten är i maskopi med storföretagen

.

Ovanstående kommentar har jag hämtat från kommentarsfältet på Tanja Bergkvists blogg. Den idén som signaturen Jax ger uttryck för; att staten är god och företagen är onda, är en typisk vänster-åsikt, och således även en typisk svensk åsikt – men också en väldigt naiv och helt felaktig åsikt.

I själva verket förhåller det sig så att det är staten som möjliggör för storföretagen att suga ut folket. Så här fungerar det: Oligarkin äger storföretagen. Oligarkin ”äger” även de beslutsfattande politikerna. Oligarkin kan därför beordra de beslutsfattande politikerna att stifta lagar och regler som gynnar oligarkins storföretag.

Staten betjänar oligarkin och inte folket.

Alltså fungerar det i verklighten precis tvärtemot hur signaturen Jax och de flesta svenskar inbillar sig att det fungerar. Oligarkin utnyttjar staten till att driva igenom sina agendor – som gynnar dem, och som missgynnar folket. Att vilja ge staten mer makt för att kontrollera företagen hårdare är bara att skjuta sig själv i foten med en kanon, för ju mer makt staten har, desto mer makt har oligarkin till sitt förfogande när de befaller de beslutsfattande politikerna att stifta lagar och regler som gynnar storföretagen.

Det enda sätt som vi kan stoppa oligarkin och deras storföretag ifrån att förslava oss och göra oss totalt maktlösa, är genom att avveckla staten helt och hållet. På så sätt tar vi ifrån oligarkin och deras storföretag det enda egentliga maktverktyg som de har att använda emot oss.

Se följande video med Jerry Day, som på ett ypperligt och ingående sätt elaborerar det jag skriver om ovan:

Mer från Jerry Day finner du på hans YouTube-kanal.

Ocker existerar inte – men det gör den svenska avundsjukan

Om du inte gillar att betala ”ockerpriser”, ge då fan i att teckna den typen av avtal. Så enkelt är det!

”Ocker” är ett populärt ord framförallt bland folk på den politiska vänsterkanten. Ocker anses vara något fult. Det talas om ”ockerräntor” och ”ockerhyror”, och så vidare. Men i själva verket finns det inget som heter ocker. Visst existerar ordet ocker, men företeelsen gör det inte.

För det första: Alla ni som inte gillar att betala ”ockerhyror” eller ”ockerräntor”, ge då fan i att teckna avtal där ni tvingas betala sådana höga utgifter. Så enkelt är det! För det andra: Om ni ändå går med på att betala en summa som ni anser är ”ocker”, då ska ni ge fan i att klaga. Det är ju ni själva som har valt att gå med på avtalet!

SVT Debatt var ett skitprogram där en överväldigande majoritet av de närvarande var socialister och kommunister som satt och applåderade det ena idiotiska uttalandet efter det andra.

Det påminner mig om SVT Debatt för ett antal år sedan där någon idiot satt och beklagade sig över sitt SMS-lån med skyhög ränta, och programledaren och alla kommunister i publiken tyckte så synd, så synd, om den starkars lille idioten. Självklart så fanns det ingen vettig människa på plats som kunde påpeka att snubben inte hade något problem med ”ockerräntan” när han behövde lånet och skrev på avtalet. Det var först när han skulle betala tillbaka pengarna som det helt plötsligt blev ett problem med ”ockerräntan”, och det blev så synd, så synd, om honom. Den där jävla snubben behövde en fet örfil och en utskällning efter noter, och inte något snyftfyllt daltande. Han gick med på avtalet och han får ta konsekvenserna av sitt agerande – så enkelt är det!

Det finns ingenting den genomsnittlige svensken hatar så mycket som någon som är framgångsrik. I USA inspireras folk av framgång. I Sverige är det istället en påminnelse om det egna misslyckandet.

Denna avsmak mot begreppet ”ocker” är skapat av de som inte gillar att andra blir rika – i synnerhet inte om de blir rika på deras bekostnad. Alltså typisk svensk avundsjuka. Det är också ett symptom på det parasiterande gratissamhälle som vi har skapat genom välfärden och andra ”omhändertagande” samhällsåtgärder av medborgarna. Allt fler människor förväntar sig – och tror sig förtjäna – att allting ska komma till dem gratis eller mycket billigt, och gör det inte det så börjar de gapa om ”orättvisa”.

För i vårt gratissamhälle vill många av våra bortskämda och blåsta medborgare inte behöva betala några ”ockerräntor” eller ”ockerhyror”. De vill bara behöva betala lite i ränta och hyra. (Helst vill de förmodligen inte betala för någonting alls överhuvudtaget.) En fråga till er som betalar dessa höga räntor och hyror, och sedan klagar på ”ocker”: Varför anser ni att de är skyldiga er någonting? De är inte skyldiga er ett piss! De har rätt att ta betalt så mycket de vill, och ni kan säga nej om deras priser inte passar er. Det var ni som ville ha något ifrån dem, och det var därför ni vände er till dem. De har inte tvingat er till någonting. Ni ville ha något ifrån dem, de gav er sina villkor för en deal, och ni accepterade dealen. Svårare än så är det inte!

Välfärdshallickarna är själviska avskum

För er som är bekanta med mina alster så lär det inte komma som någon överraskning att jag är en stark motståndare till välfärden. Men faktum är att jag vill att alla som tycker att välfärden är bra, också ska få behålla den. Inte nog med det, jag vill även att ni ska få ha exakt så mycket välfärd som ni vill. Om ni t.ex. vill ha en garanterad medborgarlön på 50.000 kronor netto varje månad, så vill jag innerligt att ni ska få ha det. Jag stödjer era önskningar till 100 procent. Det enda jag kräver i gengäld, det är att jag och alla andra som inte vill ha någon välfärd ska få slippa vara med i ert system.

Ni välfärdshallickar går runt och inbillar er att ni är ”fina människor”, när ni i själva verket är ett pack av egoistiska och värdelösa tjuvar. Och ni har inte ens stake nog att råna oss människor som finansierar er välfärd öga mot öga, utan ni låter staten vara hantlangare åt er istället. Fy fan vilka fega svin ni är!

Och det är just på grund av det jag hittills har skrivit som jag vet att välfärdshallickarna är själviska avskum. För jag vill att de ska få vara fria och ha exakt det samhälle de vill ha. Men jag vet samtidigt att förmodligen inte en enda av dessa genomruttna och egoistiska kräk skulle låta mig få vara fri. Nej, dessa vidriga och själviska kretiner ska tvinga mig att deltaga i deras ideala välfärdssamhälle – helt emot min vilja. Men det skiter dessa egoistiska kräk fullständigt i!

Det är inte särskilt ädelt att förespråka välfärd om man själv är beroende av den för sin överlevnad. Men välfärdshallickarna har ljugit så mycket om sin egen inbillade godhet, att de har hjärntvättat sig själva till att tro på sin egen bullshit! Dessa små egoistiska kryp har mage att kalla mig för ”självisk”, när jag mer än gärna låter dem få ha sin välfärd bara jag slipper vara med. Och sedan kallar de sig själva för ”goda” när de tvingar mig och alla andra som inte vill ha någon välfärd, till att finansiera deras system. Det är ni som är själviska, era värdelösa och korkade jävla slödder!

Staten är maffia

Maffian ”hjälper” dig på exakt samma sätt som staten ”hjälper” dig.

Ett sätt på vilket maffian opererar, är genom att uppsöka affärsinnehavare och förklara att ”det här är ett farligt område”, och därefter erbjuda dem beskydd mot betalning. Vad de implicit menar med ”beskydd”, är att affärsinnehavaren ska betala för att slippa få problem ifrån DEM.

Staten opererar på exakt samma sätt: ”Om du betalar skatt så tar vi ta hand om dig”, och om du inte betalar så blir det fängelse. Alltså, om du betalar staten så slipper du bli fängslad, och om du betelar maffian så slipper du bli misshandlad och få din affär söderslagen. EXAKT SAMMA UPPLÄGG!

När en annan privatperson tar dina pengar ifrån dig, då kallas det stöld, men när staten gör exakt samma sak, då är det plötsligt jättebra och fint. Dubbelmoralen och idiotin kan inte bli tydligare.

Nu vet jag att en del av er välfärdshallickar tänker: ”Men det är ju inte samma sak, för vi får ju saker tillbaka från staten”. Ja, men du får saker tillbaka från maffian också. När du betalar dem så slipper du som sagt bli misshandlad och få din affär sonderslagen. Det är inte så dåligt, eller hur! 😉 Dessutom så kommer du faktiskt att få ett riktigt beskydd ifrån maffian från andra kriminella. För om någon annan försöker pressa dig på cash, då kommer naturligtvis maffian att ingripa och beskydda dig. Eftersom du är en inkomstkälla för dem, så vill de inte ha andra kriminella som inkräktar på deras territorium.

I båda fallen – både när det gäller staten och maffian – så får du en massa saker, men det är saker som du kanske inte ens bett om. Och i båda fallen så är dina chanser att slippa denna ”omvårdnad” och alla dessa ”fördelar”, tämligen minimala, eller direkt obefintliga.

Feminism och välfärd bygger på exakt samma lögnaktiga ideologiska fundament

Feminism och välfärd är två sidor av exakt samma mynt.

En stor del av vår befolkning har enorma problem med att vara stringenta i sitt tänkande. Detta märks inte minst när det gäller de individer som förvisso begriper att feminismen primärt bygger på lögner, men som samtidigt inte kan begripa att även välfärden gör det.

Feminister påstår till exempel att kvinnor får lägre lön för samma jobb, men i sin bok Sex feministiska myter: Sann jämställdhet kan bara byggas på sanningens grund, som kan laddas ned gratis från förlagets hemsida, så visar Ström (2011) att detta enbart är en feministisk lögn. Ström förklarar att den lönediskrepans som finns mellan män och kvinnor beror på en rad olika faktorer som inte har ett dugg med diskriminering att göra, som till exempel: Antal arbetade timmar, utbildningsnivå, arbetets svårighetsgrad, erfarenhet, grad av uppoffringsvilja, etcetera.

Pär Ström krossar feministiska lögner i sin bok Sex feministiska myter: Sann jämställdhet kan bara byggas på sanningens grund (2011).

Låt oss betrakta ett illustrerande exempel med antal arbetade timmar som avgörande faktor. Ponera att en manlig och en kvinnlig anställd har exakt samma timlöm för exakt samma arbete, men att mannen har valt att jobba heltid medan kvinnan valt att jobba halvtid. Resultatet av dessa val blir att ett lönegap uppstår och att mannen tjänar dubbelt så mycket som kvinnan, men detta beror inte på diskriminering, utan på att de valt att jobba olika antal timmar.

Det är dock den här ovanstående typen av skillnader som feministerna ljuger om och försöker få det till att det har med diskriminering att göra. På exakt samma sätt ljuger välfärdshallickarna när de påstår att det är ”social orättvisa” med lönediskrepanser, trots att dessa i regel uppstår som en naturlig följd av olika utbildningsnivåer.

Vanligtvis räknas inte välfärden till de kulturmarxistsiska ideologierna, men bör, som visas i detta inlägg, inlemmas bland dem. I kulturmarxistiska ideologier delar man upp befolkningen i olika grupper och sedan spelar man ut dessa mot varandra – ofta med rena lögner. När det gäller feminism så är det män mot kvinnor, och när det gäller välfärden är det i huvudsak högutbildade mot lågutbildade.

Social rättvisa är djup orättvisa

Vår förhärskande ideologi.

Tänk dig själv att du är 18 år gammal och precis har skaffat dig ditt första jobb – ett sommarjobb på McDonalds. Du är överlycklig, för din plan är att jobba heltid i fyra månader mellan maj till augusti så att du kan spara ihop 40.000 kr till en planerad jorden runt-resa som du har drömt om i flera år. Du är verkligen taggad, för du vet redan nu hur mycket roligt du kommer att ha till hösten när du har nått ditt mål och får besöka alla de exotiska och spännande platser du hittills bara har sett på bild och på film.

Samtidigt som du börjar ditt nya jobb så börjar även en kille som är jämngammal med dig som heter Sven ”Svenne” Svensson. Svenne är inte lika ambitiös som du. Han har precis hoppat av gymnasiet och vill helst av allt inte göra någonting förutom att surfa runt på nätet hela dagarna och kolla på film, kolla på porr, spela spel, och bara hänga med polarna och softa. Eftersom han har hoppat av skolan och fortfarande bor hemma hos sina föräldrar så har de nu krävt att han ska skaffa ett jobb och betala dem 1000 kr i månaden för att få bo kvar hos dem. Under samma 4-månadersperiod som du har som målsättning att jobba ihop 40.000 kr, så har Svenne som mål att jobba ihop 4000 kr – alltså bara minsta möjliga som behövs för att få bo kvar hemma.

Hela sommaren är kanonfin! Många dagar bjuder på över 30 graders värme, men det är inte något som du har möjlighet att avnjuta, för du jobbar heltid hela sommaren. Du har bestämt dig för att nå ditt mål, och om man vill nå ett mål så måste man göra uppoffringar. Så när dina polare gång på gång frågar om du ska hänga med gänget till stranden och slappa hela dagen och sedan kröka och festa hela natten, så är det naturligtvis jobbigt för dig att vara tvungen att tacka nej, för du vet ju hur kul du skulle kunna ha det om det inte vore för jobbet. Inte heller blir det bättre när polarna ringer och berättar om hur mycket tok-fina medlemmar av det motsatta könet som hela tiden är där, och om hur jävla mycket röj och stök du hela tiden går miste om.

Vänstern älskar vinster i välfärden

Den här kärring… damen är inget annat än en hycklare, för när hon säger ”ja till välfärd” så säger hon även ”ja till vinst” – åt sig själv!

Vänstern påstår sig vara emot vinster i välfärden, men det gäller bara när det är företag som gör vinsterna. För när de själva går till valurnorna och röstar för högre skatter och mer välfärd, så att de kan få mer av allehanda bidrag och få fler saker gratis eller subventionerade, så handlar det om just vinster i välfärden och ingenting annat. Den enda skillnaden är att det är de själva som gör vinsterna.

Så vinster i välfärden är inga problem för vänstern – så länge vinsten tillfaller dem själva. Och dubbelmoral är bevisligen inga problem för dem heller, men det visste vi ju redan.

Påståendet om att invandrarna inte har någon rätt till välfärden

Invandrare förtjänar välfärden i princip lika mycket eller lika litet som de flesta svenskar gör.

Ofta får man höra, från företrädesvis nationalistiska röster, att invandrare inte har rätt till välfärden eftersom de inte har betalat in till systemet, och att den därför borde vara förbehållen endast svenskar. Det är förvisso en helt logisk, korrekt och rimlig slutsats att endast de som betalat in till välfärden ska ha rätt till den, men problemet är bara att de som säger så tillämpar denna slutsats enormt godtyckligt. För om vi som samhälle vore stringenta, så skulle vi om vi efterlevde denna logiska slutsats inte ha någon välfärd överhuvudtaget. För med denna logiska slutsats så har de flesta svenskar inte rätt till välfärden heller.

Det är nämligen endast de rika som betalar in mer till systemet under sin livstid än vad de plockar ut. Alla låg- och medelinkomsttagare plockar ut mycket mer ur systemet än vad de betalar in. Alltså innebär det att alla låg- och medelinkomsttagare inte har någon rätt till välfärden.

För eftersom man förtjänar välfärden utifrån hur mycket man har betalt in till systemet, så är det logiskt följdriktigt att höginkomsttagare förtjänar välfärden mycket mer än de som jobbar för minimilön eller är arbetslösa. Och med ett sådant system där endast höginkosttagarna har rätt till välfärden, så kan vi lägga ned den helt och hållet, eftersom de rika inte behöver den och de fattiga ändå inte har rätt till den.

En diskussion om välfärd och beskattning med Jan Milld

Folkbildaren Jan Milld (bilden) och jag har en samsyn i en rad frågor, men på områden som t.ex. välfärd och beskattning är vi dock oense.

Jag hade nyligen en kort diskussion med samhällsdebattören och folkbildaren Jan Milld, i kommentarsfältet på hans blogg, om ämnen som rubriken till detta inlägg redan har informerat er om, och jag tänker här återpublicera det samtalet. Jag kommer även att avsluta inlägget med några tankar som jag aldrig tog upp i vår utväxling, samt ge er ett par videor som rör dessa ämnen att kolla in.

Jag vill dock först inleda med att säga att jag gillar Jan Milld. Han är en väldigt beläst och knivskarp analytiker på en rad områden, och framförallt uppskattar jag hans geopolitiska analyser som är bland de mest klarsynta i hela Sverige. Så om du inte redan har stiftat bekantskap med Jan Millds blogg så rekommenderar jag att du gör det. Den är en veritabel kunskapsbank när det gäller t.ex. 9/11 och den pågående Ukraina-krisen.

Det finns dock frågor där jag och Jan är oense, och den diskussion som jag här kommer att återpublicera utgör ett sådant exempel. Enligt mig är det enormt viktiga ämnen som vi här försöker ge oss i kast med, och ämnen som tyvärr har diskuterats alldeles för lite. Min förhoppning är att vårt meningsutbyte ska ge er läsare tankeföda, och kanske rentav nya perspektiv.

Nu till vårt samtal som började med att jag kommenterade Jans inlägg med rubriken ”Jämlikhet?”. (Du behöver dock inte läsa det för att kunna hänga med i vår utväxling):

GALNE GUNNARS INLEDANDE KOMMENTAR:

Svar på tal till välfärdshallickarna

Nuff said!

Precis som när man säger att man vill minska invandringen, så får man när man säger att man vill avskaffa välfärden, höra att man är ”en dålig människa”, ”med en hemsk människosyn”, och annat korkat skitprat. Vidare så bemöts man av usla och flummiga argument. Låt oss ta en titt på ett par av dessa:

”Du kanske kan jobba och ta hand om dig själv, men vem ska ta hand om de som inte kan jobba och ta hand om sig själva?”

De som inte kan jobba och ta hand om sig själva ska bli omhändertagna av sina släktingar. Om inte ens släktingarna vill ta hand om sina egna, varför ska då alla vi andra tvingas göra det genom att bli bestulna på det vi jobbat hårt för genom beskattning? Det är inget annat än rent vansinne! (Jag har bloggat om detta tidigare i inlägget: Vem ska ta hand om de som inte kan ta hand om sig själva?)

I de fall då inga släktingar finns vid liv, så får det fåtal som berörs försörjas av frivilliga donationer från andra. Det är rättvist för det tvingar ingen att betala för någon annan. Vi svenskar är hur bra som helst på att donera pengar till välgörande ändamål, och utan en välfärdsstat och utan skatter så skulle förmodligen viljan att donera till välgörande ändamål bara öka.