Om du inte gillar att betala ”ockerpriser”, ge då fan i att teckna den typen av avtal. Så enkelt är det!
”Ocker” är ett populärt ord framförallt bland folk på den politiska vänsterkanten. Ocker anses vara något fult. Det talas om ”ockerräntor” och ”ockerhyror”, och så vidare. Men i själva verket finns det inget som heter ocker. Visst existerar ordet ocker, men företeelsen gör det inte.
För det första: Alla ni som inte gillar att betala ”ockerhyror” eller ”ockerräntor”, ge då fan i att teckna avtal där ni tvingas betala sådana höga utgifter. Så enkelt är det! För det andra: Om ni ändå går med på att betala en summa som ni anser är ”ocker”, då ska ni ge fan i att klaga. Det är ju ni själva som har valt att gå med på avtalet!
SVT Debatt var ett skitprogram där en överväldigande majoritet av de närvarande var socialister och kommunister som satt och applåderade det ena idiotiska uttalandet efter det andra.
Det påminner mig om SVT Debatt för ett antal år sedan där någon idiot satt och beklagade sig över sitt SMS-lån med skyhög ränta, och programledaren och alla kommunister i publiken tyckte så synd, så synd, om den starkars lille idioten. Självklart så fanns det ingen vettig människa på plats som kunde påpeka att snubben inte hade något problem med ”ockerräntan” när han behövde lånet och skrev på avtalet. Det var först när han skulle betala tillbaka pengarna som det helt plötsligt blev ett problem med ”ockerräntan”, och det blev så synd, så synd, om honom. Den där jävla snubben behövde en fet örfil och en utskällning efter noter, och inte något snyftfyllt daltande. Han gick med på avtalet och han får ta konsekvenserna av sitt agerande – så enkelt är det!
Det finns ingenting den genomsnittlige svensken hatar så mycket som någon som är framgångsrik. I USA inspireras folk av framgång. I Sverige är det istället en påminnelse om det egna misslyckandet.
För i vårt gratissamhälle vill många av våra bortskämda och blåsta medborgare inte behöva betala några ”ockerräntor” eller ”ockerhyror”. De vill bara behöva betala lite i ränta och hyra. (Helst vill de förmodligen inte betala för någonting alls överhuvudtaget.) En fråga till er som betalar dessa höga räntor och hyror, och sedan klagar på ”ocker”: Varför anser ni att de är skyldiga er någonting? De är inte skyldiga er ett piss! De har rätt att ta betalt så mycket de vill, och ni kan säga nej om deras priser inte passar er. Det var ni som ville ha något ifrån dem, och det var därför ni vände er till dem. De har inte tvingat er till någonting. Ni ville ha något ifrån dem, de gav er sina villkor för en deal, och ni accepterade dealen. Svårare än så är det inte!
Klarspråk. Det finns inget att tillägga.
Livet innehåller en myriad av val, och på alla dessa val följer konsekvenser. Det är beklagligt och beklämmande att allt fler av vår befolkning inte kan handskas med denna enkla typ av sanningar och vuxna resonemang. Denna psykologiska omognad är i sig till stor del ett resultat av välfärdsstaten, där staten tar hand om medborgarna likt en förälder och planerar till exempel för sådant som pension, vilket medför att medborgarna aldrig får den naturliga träning på denna typ av långsiktigt tänkande och ansvarstagande som de annars skulle ha fått, vilket i sin tur leder till den typ alla löjliga och svaga individer som beklagar sig själva över att de betalar ”ocker” och liknande.
Intressant är dock, att om ett företag tar betalt 40 procent i ränta, då klagar en stor del av befolkningen på att det är fel och att det är ”ocker”. Men när staten varje månad stjäl 30-50 procent i skatt, då är det plötsligt inte ocker! Inte nog med det, folk vill dessutom att staten stjäl ännu mer i skatt. Varför är det inte fel och ”ocker” när staten tar runt 40 procent i skatt, men dåligt när företagen tar lika mycket i avgift?
WORD! 🙂
Nu säger säkert ni välfärdshallickar som vanligt: ”Ja men vi får ju saker tillbaka från staten”. Ja, men man får saker tillbaka av de som som kallas för ”ockrare” också. Den som betalar ”ockerhyra” har ju fått tak över huvudet för de pengar den betalar, och den som betalar ”ockerränta” har fått ett lån som den förmodligen desperat behövde. Så man får saker tillbaka av ”ockrarna” också. Det är bara det att hos många finns det (som vanligt) en fet jävla dubbelmoral och logisk inkonsekvens när det gäller staten kontra företagen. Den tidigare hyllas genomgående som god när den stjäl 40 procent i skatt, medan de senare ses som genomgående onda när de tar lika mycket i avgift.
Vi har inte en alltför begåvad befolkning.
RELATERADE INLÄGG:
.
Galne Gunnars Blogg har omodererade kommentarsfält och ansvarar inte för innehållet i kommentarerna. I kommentarsfältet har kommentatorn själv juridiskt ansvar för sina inlägg. Läs noga igenom kommentarsreglerna innan du kommenterar.
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Relaterade
Galne Gunnars Blogg | Sveriges Bästa Blogg! 
Nja, jag anser nog att det förekommer ocker, framför allt i monopolsituationer där man i praktiken inte har några realistiska valalternativ. Jag råkade i höstas ut för en inspektion pga en anonym anmälan. Medan anmälan i sin helhet konstaterades felaktig så bedömdes den ändå ”befogad” pga av en petitessdetalj. Jag fick därför betala inspektionen och följdkostnader (uppgick till över 2000, varav själva kostnaden för inspektionen var 1600) för en inspektion som varade under 10 minuter. Jag var sedan tvungen att skicka in intyg för att undvika en ominspektion, som bekräftelse på att de mottagit intygen (via e-mail) skickade de med vanlig post ett brev där de talade om att de mottagit intyget och jag om ett par dagar skulle få en faktura för hanteringen av det. Så kom ytterligare en räkning på 400 spänn, bara för att man tagit emot ett e-mejl från mig.
Om inte det är ocker …
@ dolf:
För mig låter det som om du har råkat ut för ännu mer statlig stöld snarare än något annat. De flesta svenskar (förmodligen inte du inberäknad) älskar ju statlig stöld. Staten får gärna vara ockrare. Men när en privatperson eller ett företag vill ha rejält betalt för sina tjänster, då jävlar ska det gnällas och ockerkortet plockas fram.
That’s fucking bullshit!
Du verkar ha en ultraliberal agenda. För dig verkar inte bankernas penningmonopol i världen vara ett problem. Bankerna äger alla ‘riks’-banker, styr därmed alla stater och politikerna är bara en fiktiv, ‘demokratisk’ front utan makt. Som nedanstående exempel visar, så samarbetar staten med kapitalet, för att skinna medborgarna.
Fastighetsägaren:
Hyreslägenheter försvinner i rask takt, snart finns det bara bostadsrätter. För en fastighetsägare är det en utomordentligt god affär, då han i en handvändning får in mängder av kapital, genom att ombilda hyres- till bostadsrätts-lägenheter. Han skapar en bostadsrättsförening, som binds till hans företag för förvaltningen. I bostadsrättsavtalet, som ‘köparen’ tvingas underteckna, utformas paragraferna så, att fastighetsägaren behåller det avgörande inflytandet och får fortsätta ta hyra – fast nu under namn av fastighetsskötsel. En genial affärsidé: Fastighetsägaren får loss ett enormt kapital – oftast mer än vad hela fastigheten är värd – vilket användes för ytterligare fastighetsköp och därmed fortsatt svindel.
Bankerna:
För att få tillgång till en bostad, är så gott som alla människor tvungna att låna pengar från banker, eftersom staten stulit deras pengar genom groteska skatter – allt utom det som behövs för att överleva, så att de kan fortsätta att betala skatt. Ombildandet av hyresrätter till bostadsrätter ökar bankernas utlåning sanslöst. Genom bankernas möjlighet att skapa nya pengar – fiatpengar: bankerna behöver endast ha 10% av det kapital de ‘lånar’ ut, resten skapas i datorer vid utlåningen – så ökar deras ränteintäkter dramatiskt. Den ränta medborgarna betalar blir för bankerna 10 gånger det som står i avtalet, eftersom det för dem är räntan på det kapital, som de faktiskt ställer upp med. Om räntan för låntagaren är 3%, blir det för banken 30% på det kapital den faktiskt skjutit till! Genom amorteringar får den dessutom tillbaka 10 ggr vad den faktiskt lånat ut.
Staten:
Genom att medborgarna skuldsätter sig, för att ha någonstans att bo – med lånenivåer, som de aldrig kan betala under sin livstid – har man därmed lyckats förslava folket. För att inte göra ekonomisk bankrutt, tvingas människor att arbeta heltid hela sitt liv. Medborgarna tvingas lämna bort sina barn, då familjen inte kan leva på en lön, till statliga och kommunala indoktrineringsanstalter. Detta gör också att få medborgare har tid och ork att opponera mot denna och andra vansinnigheter, utan fogligt underordnar sig det hela.
Det är genom ovanstående och liknande transaktioner, som vår värld har formats under ett par hundra år, alltsedan anarko-liberalismen tog makten i slutet på 1700-talet.
Visst finns det stollar, som tar sms-lån till betydligt högre ränta, men de är endast toppen på isberget. Det är den stora massans lån till villor och lägenheter, som är det stora ockret. Genom att bankerna på detta vis lagt och lägger beslag på nästan allt kapital, som cirkulerar i samhället, som de har byggt upp sin enorma makt över hela jorden. Alla politiska system är numera beroende av att hålla sig på god fot med Bankmaffian. Uppkäftiga länder, som Libyen, använder Bankmaffian sin väpnade gren NATO för att kväsa.
Att skuldbelägga korkade låneslavar, i stället för att se till vad som verkligen pågår, anser jag vara ett lågvattenmärke. Dessa ‘korkade låneslavar’ har konsekvent lurats av den svenska fördumningsskolan, så de varken kan läsa eller räkna. De är mera att beklaga än håna.
Jo, men jag menar bara att det faktiskt förekommer ocker-situationer. Ett annat bra upplägg (tappade bort det i förra kommentaren) för ocker är elnätsavgifter, du kan välja vem du köper elen av, men du kan inte välja distributör (den som står för själva nätet), med mindre än att du flyttar.
@ ladulaas:
Vi pratar om två olika saker. Jag pratar om att privatpersoner och företag har rätt att ta betalt vad de vill för sina varor eller tjänster, och den som tycker att det begärda priset är för högt kan tacka nej och gå vidare. Antingen accepterar man ett pris eller så gör man det inte. Det finns inget ocker. Det är bara ett sätt för de avundsjuka att belacka de som tjänar pengar.
Vad du däremot snackar om är, precis som dolf i sin kommentar ovan, ännu fler exempel på statlig stöld, och stöld som möjliggörs via staten. Du verkar inte vara medveten om att du faktiskt ”sitter på svaret til din egen fråga”, så att säga. Vad är den gemensamma nämnaren i dina klagomål ovan? Du skriver det själv:
Exakt! Oligarkin utnyttjar staten för att suga ut medborgarna. Alltså mer av den statliga stölden som jag också opponerar mig emot i mitt inlägg. Det är staten som är det gigantiska problemet. Genom att avveckla staten så försvinner oligarkins redskap för att suga ut folket, så som både jag och du pratar om utifrån lite olika infallsvinklar. James Corbett från Corbett Report beskriver problemet mycket bra i denna video:
Jag tror att vi står varandra närmare i den här frågan än vad du verkar uppfatta, åtminstone beträffande den statliga stölden och utsugningen. Vad du tycker om det jag egentligen skrev om, dvs privata affärsuppgörelser eller uppgörelser mellan individ och företag, det vet jag inget om, då du inte adresserade det i din kommentar.
@ dolf:
Jag är inte alls insatt när det gäller eldistributörer, förutom att jag vet att upplägget är så som du beskriver det. Men att man inte kan välja eldistributör antar jag beror på antingen ett av följande två skäl:
1) Staten som en gång i tiden finasierade elnätet vill behålla inkomsterna från sin investering och ägodel.
2) Det är staten som vidmakthåller nuvarande maktstruktur över elnätet.
Om jag har rätt i endera eller båda av mina antaganden, så handlar det alltså ånyo om statlig utsugning i bägge fallen. Antingen handlar det om utsugning direkt av staten, eller så handlar det om utsugning som möjliggörs via staten. I båda fallen är det alltså staten som är skurken!
Se gärna mitt svar till ladulaas ovan för lite fler tankar om detta ämne.