Skapare vs Förmedlare

Det här är ett fundamentalt inlägg som vi kommer att ha stor nytta av i framtida analyser på denna blogg.

Det här är ett väldigt viktigt inlägg – ett fundamentalt inlägg – som vi kommer att ha stor nytta av när vi försöker begripa ämnen som vi kommer att ta itu med i framtida inlägg på denna blogg. Så se till att du beriper vad jag menar, och att du lägger informationen på minnet.

Det jag vill göra er uppmärksamma på är en exceptionellt viktig distinktion mellan vad jag vill kalla Skapare vs Förmedlare. Men i min terminologisering av dessa ord, så vill jag ge respektive ord en vidare betydelse än vad vi vanligtvis förknippar med dem. Jag använder alltså Skapare vs Förmedlare som paraplytermer i denna kontext.

Skapare är inte enbart de som skapar ideologier, utan också de som är de drivande bakom en viss agenda.

Skapare är, enligt min definition och i denna kontext, inte enbart skapare av idéer och ideologier, utan också de som driver en viss agenda. Så Skapare är dels personer som faktiskt utformar en ideologi, men kan också vara helt andra personer som inte nödvändigtvis skapade en viss ideologi från början, men som driver denna ideologi som en hjärtefråga, eller som ett affischnamn på en nationell eller internationell arena. Exempel på Skapare kan vara till exempel politiker, författare, journalister, eller förmögna personer som investerar stora summor och sitt namn i att sprida en viss ideologi.

Förmedlare är, enligt min definition och i denna kontext, de som enbart vidarebefordrar det som Skapare producerar. De har alltså inte själva tänkt ut de idéer och den ideologi de förmedlar, utan de är bara personer som mer eller mindre ”papegojar” någon annans idéer, ideologier, påståenden, tankar, och slutsatser, och så vidare. Exempel på Förmedlare kan även här vara till exempel politiker, författare, journalister, men även bloggare och debattörer.

Judiska konspirationsteorier – ett svar till Lars Bern

Lars Bern, som ofta skriver klokt i många olika frågor, har nyligen levererat ett mycket svagt och servilt inlägg på sin blogg, där han låter meddela att alla funderingar kring judars eventuella etnocentrism är helt tabu på hans blogg.

Jag har kritiserat Lars Bern tidigare i mitt inlägg: ”Falska halshuggningar en ursäkt för att bomba Syrien”. När jag nu tänker kritisera honom igen så kanske det därför framstår som om jag ogillar hela hans bloggverksamhet. Så är det verkligen inte. Tvärtom så gillar jag det mesta av vad han skriver. När det gäller hans geopolitiska analyser så har han rätt till 65 procent. När det gäller kost och hälsa har han rätt i 80-90 procent av det han skriver. Och när det gäller klimatbluffen så anser jag att han har helt rätt i sina analyser. Så det finns en ganska bred samsyn oss emellan. Hans blogg återfinns dock ej bland mina länkar i högermarginalen eftersom jag anser att det finns de som är mycket bättre analytiker än vad Lars Bern är. Se mina länkar i högermarginalen för ypperliga exempel. Men om inget annat så är Lars Berns blogg en bra inkörsport till geopolitik. Börja med hans blogg för att få lite kött på benen, sen kan du komma till min blogg och de jag länkar till för att få de riktigt tunga grejerna. 😉

Nu är det emellertid läge att gå från ros tillbaka till ris igen, i och med att Lars Bern har producerat ett svagt och servilt alster med rubriken: ”Kommentarer rörande raser och etnisk tillhörighet”, där han tar avstånd ifrån:

”[D]en urgamla fördomen om en judisk världskonspiration mot resten av mänskligheten.”

Och han avslutar sin text med att förkunna:

”Mot den bakgrund jag tecknat här kommer jag i fortsättningen att refusera alla kommentarer som på något sätt försöker basera sin argumentation på ras och etnicitet.”

Det finns många som menar att det i själva verket är judar som styr världen bakom kulisserna och att politikerna endast är deras marionetter. Ligger det någonting i denna uppfattning eller inte? Som med allt annat, så är det upp till envar att göra sina efterforskningar och bilda sig en egen uppfattning i frågan.

Eftersom Lars Bern inte låter mig kommentera på sin blogg efter att jag skrev kritiskt om honom, så använder jag ånyo min egen blogg för att leverera ett genmäle. Jag kommer att börja med att analysera om själva idén med till exempel ”en judisk världskonspiration” överhuvudtaget är möjlig och rationell, och jag kommer att analysera hållbarheten i några av de argument som framläggs för att avfärda den typen av konspirationsteorier som trams. Därefter kommer jag att gå igenom ett antal saker som Lars Bern skriver och ge min syn på hans argument – eller brist därav.

VIKTIGT! I detta inlägg varken bekräftar eller dementerar jag den eventuella förekomsten av judiska konspirationer, utan jag bemöter först och främst Lars Berns icke-existerande argument i frågan. Jag försvarar också rätten till att utröna huruvida judiska konspirationer existerar eller ej, och jag tar även ställning till huruvida det är möjligt att det finns sådana konspirationer och hur rationellt det är att tro på dem. Men jag varken bekräftar eller dementerar att judiska konspirationer verkligen existerar.

Okej, då kör vi! 😉

Feminism och välfärd bygger på exakt samma lögnaktiga ideologiska fundament

Feminism och välfärd är två sidor av exakt samma mynt.

En stor del av vår befolkning har enorma problem med att vara stringenta i sitt tänkande. Detta märks inte minst när det gäller de individer som förvisso begriper att feminismen primärt bygger på lögner, men som samtidigt inte kan begripa att även välfärden gör det.

Feminister påstår till exempel att kvinnor får lägre lön för samma jobb, men i sin bok Sex feministiska myter: Sann jämställdhet kan bara byggas på sanningens grund, som kan laddas ned gratis från förlagets hemsida, så visar Ström (2011) att detta enbart är en feministisk lögn. Ström förklarar att den lönediskrepans som finns mellan män och kvinnor beror på en rad olika faktorer som inte har ett dugg med diskriminering att göra, som till exempel: Antal arbetade timmar, utbildningsnivå, arbetets svårighetsgrad, erfarenhet, grad av uppoffringsvilja, etcetera.

Pär Ström krossar feministiska lögner i sin bok Sex feministiska myter: Sann jämställdhet kan bara byggas på sanningens grund (2011).

Låt oss betrakta ett illustrerande exempel med antal arbetade timmar som avgörande faktor. Ponera att en manlig och en kvinnlig anställd har exakt samma timlöm för exakt samma arbete, men att mannen har valt att jobba heltid medan kvinnan valt att jobba halvtid. Resultatet av dessa val blir att ett lönegap uppstår och att mannen tjänar dubbelt så mycket som kvinnan, men detta beror inte på diskriminering, utan på att de valt att jobba olika antal timmar.

Det är dock den här ovanstående typen av skillnader som feministerna ljuger om och försöker få det till att det har med diskriminering att göra. På exakt samma sätt ljuger välfärdshallickarna när de påstår att det är ”social orättvisa” med lönediskrepanser, trots att dessa i regel uppstår som en naturlig följd av olika utbildningsnivåer.

Vanligtvis räknas inte välfärden till de kulturmarxistsiska ideologierna, men bör, som visas i detta inlägg, inlemmas bland dem. I kulturmarxistiska ideologier delar man upp befolkningen i olika grupper och sedan spelar man ut dessa mot varandra – ofta med rena lögner. När det gäller feminism så är det män mot kvinnor, och när det gäller välfärden är det i huvudsak högutbildade mot lågutbildade.

Ledande feminist vill sätta alla män i koncentrationsläger

Julie Bindel i egen låg person.

Julie Bindel är bland annat en brittisk journalist och feministisk aktivist vars texter regelbundet publiceras i The Guardian. I en färsk intervju kläcker hon ur sig det ena vidriga och manshatande uttalandet efter det andra. Så låt oss utan dröjsmål kavla upp ärmarna och analysera en del av hennes idioti:

We were the ones that said that all women can be lesbians and that heterosexuality is compulsory under a system of male supremacy. We were the ones that said that until women had a free choice, that we had to speak about heterosexuality as imposed upon us, rather freely chosen.

Bindel hävdar alltså att heterosexualitet är ett tvång under ett patriarkalt system och att alla kvinnor kan bli lesbiska. Det senare påståendet är välbekant propaganda som vi känner igen från Dan Israel och konsorter här i Sverige, som jag skrivit om i mitt inlägg ”Feminister som vill lära kvinnor att bli lesbiska och den bakomliggande agendan”.

Det tidigare påståendet om att heterosexualitet är ett tvång och att kvinnor inte har något fritt val beträffande sin sexualitet är ren trams. För det första så är sexuell läggning förmodligen en biologisk konstruktion, vilket innebär att ingen av oss egentligen kan välja vad vi vill attraheras av. Men låt oss för argmunetationens skull anta att sexuell läggning är ett fritt val. Vad/vem/vilka är det i sådana fall som hindrar kvinnor från att välja fritt så som Bindel påstår? Ingenting, ingen, och inga!!!

Vår kultur lider inte direkt någon brist på homosexuella inslag. I synnerhet lesbiskt material är vanligt förekommande och ganska allmänt accepterat vid det här laget. Frågan är om denna utveckling verkligen har varit organisk eller om den har varit påtvingad? Jag skulle hävda det senare.

I synnerhet här i väst är kvinnor väldigt fria (ännu mer fria än män faktiskt, då det finns ett större socialt stigma för bögar än för lesbiska) att välja vem/var/när/hur de vill eller inte vill ha sex. Det finns absolut ingen typ av yttre påverkan eller tvång på kvinnor från (västerländska) samhällets sida i form av lagar eller påbud som hindrar dem från att välja sexuell läggning fritt om de så önskar. Jag ser snarare tvärtom att det finns en hel del kulturell uppmuntran för kvinnor i väst att experimentera med lesbiska relationer; en kulturell uppmuntran som förefaller mer påtvingad än organisk. Så Bindel är bara full av skit!

So I think political lesbianism has a crucial role, because it tells women that sexuality is political under a system of male supremacy. It tells us that sexual acts are all political and that none of them are without meaning. And it also clearly defines the fact that equality and meaningful sexual pleasure can be achieved far easier with women than it can be with men under this system.

Feminister som vill lära kvinnor att bli lesbiska och den bakomliggande agendan

Feministiskt Forum anordnar en heldag med misandri och samhällsnedbrytande propaganda.

OBS! För att minska risken för missförstånd så ska jag börja med att säga att jag till fullo stödjer lika rättigheter för kvinnor och män. Denna ursprungliga och korrekta definition av jämställdhet ställer jag mig helt och hållet bakom. Likaså stödjer jag homosexuellas rätt (och alla andras rätt) att leva som de vill i enlighet med sin naturliga läggning. Jag anser att sexuella preferenser är en privatsak som bara angår den enskilda individen, och inget som andra, eller samhället, ska lägga sig i.

Organisationen Feministiskt Forum anordnar den 10 maj en heldag med ett flertal seminarier. Ett av dessa med rubriken ”KONSTEN ATT BLI LESBISK”, där deltagarna ska lära sig att ”finna sin inre flata”. Medverkar gör författarna Mian Lodalen och Matilda Tudor som tillsammans skrivit boken på samma tema: ”Liten handbok i konsten att bli lesbisk”, samt Moa Elf Karlén, förlagschef vid Leopard Förlag, som gett ut boken och som står som arrangör för seminariet. Så här presenteras arrangemanget på organisationens blogg:

”Tänk om sexualiteten inte är statisk? Tänk om alla kvinnor kan finna sin inre flata? Då skulle bara en galning fortsätta att leva med män i ett ojämställt samhälle.
I ‘En liten handbok i konsten att bli lesbisk’ får du lära dig alla fördelar med ett nytt liv som lesbisk, så som avancemang i karriären, mer pengar i plånboken, bättre sexliv och bättre hälsa. Här får du också de självklara svaren på varför du vill att även din dotter och mormor blir lesbisk, och varför till och med staten skulle tjäna på att alltfler växlar om.”

Konsekvensen av Mian Lodalen och Matilda Tudors resonemang om att man kan bli homosexuell, är att man även kan bli heterosexuell. Lägg det på minnet och hänvisa till ovanstående författare och deras verk nästa gång du samtalar med logik- och intelligensbefriade idioter som dessa.

Jag kommer att analysera presentationen mening för mening längre ned i inlägget, men först vill jag att du noterar rubriken på seminariet som också återfinns i bokens titel: ”Konsten att bli lesbisk”. Om man kan bli lesbisk, då ger författarna alla som påstår att homosexualitet är en sjukdom som kan botas, vatten på sin kvarn. För om man kan bli homosexuell, då måste man ju alltså även kunna bli heterosexuell! De har förmodligen i sin iver över att propagera för homosexualitet inte tänkt igenom denna korkade titel som de troligtvis inte skulle ha använt om de reflekterat över dess innebörd. Feminister brukar dock vara urkorkade, med en låg eller obefintlig förmåga till att tänka igenom saker överhuvudtaget, så jag förvånas inte alls. Och eftersom majoriteten av befolkningen också är urkorkad, med en låg eller obefintlig förmåga till att tänka igenom saker, så spelar det ingen roll, eftersom de flesta inte kommer att uppfatta eller begripa det idiotiska i titeln. Med andra ord så får en korkad befolkning vad den förtjänar…

Så vilka ligger bakom denna medvetna satsning på homosexualisering av svenska kvinnor? Som jag tidigare nämnt så är det Leopard Förlag som arrangerar seminariet, och enligt deras hemsida så är det förläggaren Dan Israel och författaren och den nyttige idioten Henning Mankell som ligger bakom förlaget.

PK-lögnerna om invandrarnas brottslighet vederlagda

Vänstermaffian har ett flertal favoritbortförklaringar till varför invandrare är så kraftigt överrepresenterade i brottsstatistiken inom all brottslig verksamhet. I Brås rapport: ”Invandrares och invandrares barns brottslighet” (Brå 1996:2), så vederläggs de vanligast förekommande av dessa bortförklaringar.

Innan jag går vidare så ska jag bemöta den kritik jag ibland får när jag åberopar denna rapport i debatter. Klagomålet gäller att rapporten är från år 1996. Jag har två svar på den kritiken:

1. Naturligtvis vore det både önskvärt och nödvändigt med nyare – och gärna årliga – rapporter i detta mycket viktiga ämne. Och det finns faktiskt en nyare version från 2005 som du kan ta del av här: ”Brottsligheten bland personer födda i Sverige och i utlandet” (Brå 2005:17), men den rapporten är ännu mer politisk korrekt än den här från 1996. Det argument som förs fram från politikerna är att det inte är viktigt att ta fram fakta kring invandrares brottslighet.

   Naturligtvis är detta rent skitsnack! Hade verkligheten visat att invandrare begår färre brott än svenskar, så hade de släppt sådana här rapporter en gång per kvartal för att trycka upp i nyllet på oss invandringskritiker, och inte minst för att täppa till truten på Sverigedemokraterna. Anledning till att detta inte görs är med största sannolikhet att sanningen är horribel, och mycket värre idag än vad den har varit vid de två tidigare rapporttillfällena.

2. Den andra invändningen jag har mot kritiken, är att det inte finns något som talar för att situationen skulle vara bättre idag. När mångkultursvurmarna klagar på att rapporten är från 1996, så antar jag att de menar att det inte ser ut så idag, och att situationen då alltså skulle ha förbättrats till invandrarnas fördel. Men vad är det egentligen som talar för att situationen skulle ha förbättrats sedan t.ex. 2005? Det vi vet är att Brås forskning de facto har kommit fram till de slutsatser som jag kommer att presentera i denna text, och jag ser inga anledningar till att situationen skulle ha förbättrats till invandrarnas fördel sedan den senaste rapporten.

   Det enda rimliga är att den som framför kritik mot att de båda rapporterna är gamla, presenterar något annat underlag som kan föranleda en omvärdering av de tidigare slutsatserna. Fram tills dess att våra makthavare eventuellt någon dag beställer fram en ny rapport, så ser jag ingen anledning till att tro att omständigheterna skulle ha förbättrats – snarare förvärrats!

Ett argument som ofta förs fram av mångkulturens apologeter är att det skulle finnas en ”strukturell rasism” som gör att invandrare diskrimineras av rättssystemet. Denna hypotes vederläggs av Brå:

På sidan 88 i rapporten (sidan 46 i pdf-dokumentet) kan vi läsa följande:

”Vid analyser av orsakerna till invandrares överrepresentation i brottslighet har flera hypoteser lagts fram. En hypotes är att invandrares överrepresentation vad gäller registrerad brottslighet kan bero på att invandrare diskrimineras i rättssystemet dvs. att invandrare i själva verket inte begår fler brott än svenskar men att sannolikheten för att de skall upptäckas och registreras är högre än för svenskar. Slutsatsen beträffande denna hypotes är att det är osannolikt att invandrare i någon högre grad löper större risk att registreras för ett begånget brott än svenskar. Slutsatsen baseras dels
på utländska resultat, dels på det faktum att invandrarnas överrepresentation är
generell och gäller alla enskilda brottstyper, även sådana där det inte kan finnas
skillnader i sannolikheten att registreras för ett begånget brott…

[…]

Det tycks inte heller vara så att invandrare i Sverige diskrimineras i domstolarna så till vida att de löper större risk än svenskar att dömas för ett brott de är misstänkta för…

[…]

Invandrarnas överrepresentation i registrerad brottslighet är med stor säkerhet faktisk.

Det är alltså osannolikt att invandrare oskyldigt anklagas för brott på grund av svenskars rasism, som det ofta påstås från kulturmarxistiskt håll.

Vidare kan vi på sidan 89 (sidan 46 i pdf-dokumentet) läsa:

Senare års diskussioner har gjort gällande att invandrares (egentligen utländska medborgares) överrepresentation i registrerad brottslighet skulle kunna bero på att invandrarpopulationen består aven proportionellt sett hög andel, unga män – och det är de unga männen som står för en stor andel av den registrerade brottsligheten. Det har också påpekats, att invandrare oftare bor i storstäder, där risken för att hamna i brottslighet är avsevärt större än i andra delar av landet. Att dessa hypoteser inte har någon relevans har belagts empiriskt i denna undersökning. Invandrares överrepresentation i brottslighet beror inte på en ogynnsam fördelning vad gäller kön, ålder eller bostadsort. Den beror inte heller på en generellt sett låg socioekonomisk status (mätt genom s.k. SEI-kod) i Sverige.

Notera framförallt sista stycket: [Invandrares överrepresentation i brottslighet] beror INTE heller på en generellt sett låg socioekonomisk status…

Så om det inte beror på Expos, och deras lakejers, favoritbortförklaring/”argument”, det vill säga låg socioekonomisk status, vad kan det då bero på? Min personliga teori är att det beror på kulturella skillnader; en teori som även den före detta folkpartistiske politikern Mauricio Rojas framlade, i sin numera klassiska debattartikel i DN från 2005: ”Kulturarv ligger bakom invandrarnas brottslighet”.

En annan sak som är intressant är det faktum att sydostasiater är kraftigt underrepresenterade i brottsstatistiken.

Återigen kan vi på sidan 89 (sidan 46 i pdf-dokumentet) läsa:

”Vad som framför allt kan tyckas tala mot hypotesen att invandringssituationen
genererar brottslighet är att det finns stora skillnader i brottsparticipation mellan invandrare från olika ursprungsländer. Det gäller då främst invandrare från
sydostasien som, jämfört med exempelvis flertalet andra långväga invandrare, har en brottsparticipation som är tre gånger lägre. Det är inte sannolikt att invandringssituationen för sydostasiaterna kan avvika så mycket från invandringssituationen för invandrare från andra fjärran länder att det skulle kunna förklara denna stora skillnad.”

Det intressanta här är att det ofta anförs att invandrarnas överrepresentation inom all brottslig verksamhet beror på utanförskap, som i sin tur beror på svenskarnas påstådda rasism. Begrepp som ”strukturell rasism” och ”institutionell rasism” brukar rapas upp som på kommando i dessa sammanhang.

Men, om det nu är så att svenskar är så fruktansvärt rasistiska, hur kommer det sig då att sydostasiater klarar sig så mycket bättre och har en brottsparticipation som är tre gånger lägre? För att parafrasera Brås slutsats, så är det mycket osannolikt att svenskar skulle vara rasistiska mot invandrare från t.ex. Somalia och Irak, men samtidigt inte rasistiska mot invandrare från t.ex. Japan.

Därmed har Brå även vederlagt denna myt till förklaringsmodell!

SÅ VAD HAR VI LÄRT OSS IDAG?:

• Det är osannolikt att det finns en ”strukturell rasism” som gör att invandrare döms oskyldigt eller döms hårdare än svenskar.
• Invandrarnas överrepresentation i registrerad brottslighet är med stor säkerhet faktisk.
• Invandrares överrepresentation inom all brottslighet verksamhet beror inte på en generellt sett låg socioekonomisk status.
• Att det finns stora skillnader i brottsparticipation mellan olika invandrargrupper, innebär att det är högst osannolikt att det är svenskarnas rasism som ligger till grund för den, då den i sådana fall skulle drabba alla fjärrinvandrare ungefär likvärdigt, vilket alltså inte är fallet.

SÅ VAD KAN DU GÖRA NU?:

Sprid det här blogginlägget! Sprid den här kunskapen! Så att vi någon dag – istället för att fortsätta vara fast i de politiskt korrekta lögnerna – insha’Allah, kan börja utröna och diskutera de verkliga orsakerna till dessa problem.