Makten måste återgå till individen – där den hör hemma

Är det verkligen bättre att pajasen Stefan Röven bestämmer saker istället för pajasarna i Bryssel!? Om vi verkligen ska ta makten tillbaka på riktigt så måste makten återgå till – och utgå ifrån – oss som individer. Det är på individnivå som makten hör hemma.

De flesta svenskar som är emot eu vill inte att beslut ska fattas i Bryssel; de vill att beslut ska fattas i Stockholm istället. Som om det är så mycket bättre att några idioter i Stockholm bestämmer saker, än om några idioter i Bryssel gör det. Är det verkligen bättre om den inkompetente svetsaren Stefan Röven får mer saker att bestämma över? Därför vill jag gå ett steg längre än de flesta EU-kritiker. Jag vill inte bara att makten tas ifrån Bryssel tillbaka till respektive EU-stat, utan jag vill att makten tas ifrån alla stater tillbaka till varje enskild individ – där makten hör hemma.

De flesta människor vet inte hur man bygger välfungerande samhällen. De vet till exempel inte hur man gör så att talanger når sin fulla potential, eller vad som är bra för ekonomin. Men däremot vet alla individer vad som är bra för dem själva och sin privata ekonomi. Därför ska inte människor få bestämma över saker som de inte begriper och som dessutom påverkar andra människor, utan istället ges mer makt att bestämma över sina egna liv och vad som är bra för dem själva som individer. Något de i allra högsta grad begriper.

En bild säger mer än tusen ord… (eller i alla fall 16 ord i det här fallet.)

Det är svaga individer som behöver starka ledare. Det är svaga individer som frågar efter saker som fettskatt och sockerskatt och liknande. Starka individer är sina egna ledare, och kan således bestämma själva hur mycket fett och socker de vill stoppa i sig. De behöver ingen skatt som reglerar det eftersom de kan reglera det själva. Det är svaga individer som efterfrågar påtvingande regler och restriktioner.

Det samhälle vi har idag är alltså anpassat efter svaga individer på de starka individernas bekostnad. Problemet med detta är att man skördar det man sår. Ju mer man anpassar samhället till förmån för de svaga, desto fler svaga individer fostrar man. Vill man istället ha ett samhälle med starka individer, så måste man forma samhället på ett sätt som gynnar och fostrar folk till att bli starka och autonoma individer.

Därför behöver inte makten bara tas ifrån Bryssel tillbaka till varje enskild EU-stat, utan ifrån varje enskild stat tillbaka till individen – där makten hör hemma.

Staten är i maskopi med storföretagen

.

Ovanstående kommentar har jag hämtat från kommentarsfältet på Tanja Bergkvists blogg. Den idén som signaturen Jax ger uttryck för; att staten är god och företagen är onda, är en typisk vänster-åsikt, och således även en typisk svensk åsikt – men också en väldigt naiv och helt felaktig åsikt.

I själva verket förhåller det sig så att det är staten som möjliggör för storföretagen att suga ut folket. Så här fungerar det: Oligarkin äger storföretagen. Oligarkin ”äger” även de beslutsfattande politikerna. Oligarkin kan därför beordra de beslutsfattande politikerna att stifta lagar och regler som gynnar oligarkins storföretag.

Staten betjänar oligarkin och inte folket.

Alltså fungerar det i verklighten precis tvärtemot hur signaturen Jax och de flesta svenskar inbillar sig att det fungerar. Oligarkin utnyttjar staten till att driva igenom sina agendor – som gynnar dem, och som missgynnar folket. Att vilja ge staten mer makt för att kontrollera företagen hårdare är bara att skjuta sig själv i foten med en kanon, för ju mer makt staten har, desto mer makt har oligarkin till sitt förfogande när de befaller de beslutsfattande politikerna att stifta lagar och regler som gynnar storföretagen.

Det enda sätt som vi kan stoppa oligarkin och deras storföretag ifrån att förslava oss och göra oss totalt maktlösa, är genom att avveckla staten helt och hållet. På så sätt tar vi ifrån oligarkin och deras storföretag det enda egentliga maktverktyg som de har att använda emot oss.

Se följande video med Jerry Day, som på ett ypperligt och ingående sätt elaborerar det jag skriver om ovan:

Mer från Jerry Day finner du på hans YouTube-kanal.

Ocker existerar inte – men det gör den svenska avundsjukan

Om du inte gillar att betala ”ockerpriser”, ge då fan i att teckna den typen av avtal. Så enkelt är det!

”Ocker” är ett populärt ord framförallt bland folk på den politiska vänsterkanten. Ocker anses vara något fult. Det talas om ”ockerräntor” och ”ockerhyror”, och så vidare. Men i själva verket finns det inget som heter ocker. Visst existerar ordet ocker, men företeelsen gör det inte.

För det första: Alla ni som inte gillar att betala ”ockerhyror” eller ”ockerräntor”, ge då fan i att teckna avtal där ni tvingas betala sådana höga utgifter. Så enkelt är det! För det andra: Om ni ändå går med på att betala en summa som ni anser är ”ocker”, då ska ni ge fan i att klaga. Det är ju ni själva som har valt att gå med på avtalet!

SVT Debatt var ett skitprogram där en överväldigande majoritet av de närvarande var socialister och kommunister som satt och applåderade det ena idiotiska uttalandet efter det andra.

Det påminner mig om SVT Debatt för ett antal år sedan där någon idiot satt och beklagade sig över sitt SMS-lån med skyhög ränta, och programledaren och alla kommunister i publiken tyckte så synd, så synd, om den starkars lille idioten. Självklart så fanns det ingen vettig människa på plats som kunde påpeka att snubben inte hade något problem med ”ockerräntan” när han behövde lånet och skrev på avtalet. Det var först när han skulle betala tillbaka pengarna som det helt plötsligt blev ett problem med ”ockerräntan”, och det blev så synd, så synd, om honom. Den där jävla snubben behövde en fet örfil och en utskällning efter noter, och inte något snyftfyllt daltande. Han gick med på avtalet och han får ta konsekvenserna av sitt agerande – så enkelt är det!

Det finns ingenting den genomsnittlige svensken hatar så mycket som någon som är framgångsrik. I USA inspireras folk av framgång. I Sverige är det istället en påminnelse om det egna misslyckandet.

Denna avsmak mot begreppet ”ocker” är skapat av de som inte gillar att andra blir rika – i synnerhet inte om de blir rika på deras bekostnad. Alltså typisk svensk avundsjuka. Det är också ett symptom på det parasiterande gratissamhälle som vi har skapat genom välfärden och andra ”omhändertagande” samhällsåtgärder av medborgarna. Allt fler människor förväntar sig – och tror sig förtjäna – att allting ska komma till dem gratis eller mycket billigt, och gör det inte det så börjar de gapa om ”orättvisa”.

För i vårt gratissamhälle vill många av våra bortskämda och blåsta medborgare inte behöva betala några ”ockerräntor” eller ”ockerhyror”. De vill bara behöva betala lite i ränta och hyra. (Helst vill de förmodligen inte betala för någonting alls överhuvudtaget.) En fråga till er som betalar dessa höga räntor och hyror, och sedan klagar på ”ocker”: Varför anser ni att de är skyldiga er någonting? De är inte skyldiga er ett piss! De har rätt att ta betalt så mycket de vill, och ni kan säga nej om deras priser inte passar er. Det var ni som ville ha något ifrån dem, och det var därför ni vände er till dem. De har inte tvingat er till någonting. Ni ville ha något ifrån dem, de gav er sina villkor för en deal, och ni accepterade dealen. Svårare än så är det inte!

Välfärdshallickarna är själviska avskum

För er som är bekanta med mina alster så lär det inte komma som någon överraskning att jag är en stark motståndare till välfärden. Men faktum är att jag vill att alla som tycker att välfärden är bra, också ska få behålla den. Inte nog med det, jag vill även att ni ska få ha exakt så mycket välfärd som ni vill. Om ni t.ex. vill ha en garanterad medborgarlön på 50.000 kronor netto varje månad, så vill jag innerligt att ni ska få ha det. Jag stödjer era önskningar till 100 procent. Det enda jag kräver i gengäld, det är att jag och alla andra som inte vill ha någon välfärd ska få slippa vara med i ert system.

Ni välfärdshallickar går runt och inbillar er att ni är ”fina människor”, när ni i själva verket är ett pack av egoistiska och värdelösa tjuvar. Och ni har inte ens stake nog att råna oss människor som finansierar er välfärd öga mot öga, utan ni låter staten vara hantlangare åt er istället. Fy fan vilka fega svin ni är!

Och det är just på grund av det jag hittills har skrivit som jag vet att välfärdshallickarna är själviska avskum. För jag vill att de ska få vara fria och ha exakt det samhälle de vill ha. Men jag vet samtidigt att förmodligen inte en enda av dessa genomruttna och egoistiska kräk skulle låta mig få vara fri. Nej, dessa vidriga och själviska kretiner ska tvinga mig att deltaga i deras ideala välfärdssamhälle – helt emot min vilja. Men det skiter dessa egoistiska kräk fullständigt i!

Det är inte särskilt ädelt att förespråka välfärd om man själv är beroende av den för sin överlevnad. Men välfärdshallickarna har ljugit så mycket om sin egen inbillade godhet, att de har hjärntvättat sig själva till att tro på sin egen bullshit! Dessa små egoistiska kryp har mage att kalla mig för ”självisk”, när jag mer än gärna låter dem få ha sin välfärd bara jag slipper vara med. Och sedan kallar de sig själva för ”goda” när de tvingar mig och alla andra som inte vill ha någon välfärd, till att finansiera deras system. Det är ni som är själviska, era värdelösa och korkade jävla slödder!

Staten är maffia

Maffian ”hjälper” dig på exakt samma sätt som staten ”hjälper” dig.

Ett sätt på vilket maffian opererar, är genom att uppsöka affärsinnehavare och förklara att ”det här är ett farligt område”, och därefter erbjuda dem beskydd mot betalning. Vad de implicit menar med ”beskydd”, är att affärsinnehavaren ska betala för att slippa få problem ifrån DEM.

Staten opererar på exakt samma sätt: ”Om du betalar skatt så tar vi ta hand om dig”, och om du inte betalar så blir det fängelse. Alltså, om du betalar staten så slipper du bli fängslad, och om du betelar maffian så slipper du bli misshandlad och få din affär söderslagen. EXAKT SAMMA UPPLÄGG!

När en annan privatperson tar dina pengar ifrån dig, då kallas det stöld, men när staten gör exakt samma sak, då är det plötsligt jättebra och fint. Dubbelmoralen och idiotin kan inte bli tydligare.

Nu vet jag att en del av er välfärdshallickar tänker: ”Men det är ju inte samma sak, för vi får ju saker tillbaka från staten”. Ja, men du får saker tillbaka från maffian också. När du betalar dem så slipper du som sagt bli misshandlad och få din affär sonderslagen. Det är inte så dåligt, eller hur! 😉 Dessutom så kommer du faktiskt att få ett riktigt beskydd ifrån maffian från andra kriminella. För om någon annan försöker pressa dig på cash, då kommer naturligtvis maffian att ingripa och beskydda dig. Eftersom du är en inkomstkälla för dem, så vill de inte ha andra kriminella som inkräktar på deras territorium.

I båda fallen – både när det gäller staten och maffian – så får du en massa saker, men det är saker som du kanske inte ens bett om. Och i båda fallen så är dina chanser att slippa denna ”omvårdnad” och alla dessa ”fördelar”, tämligen minimala, eller direkt obefintliga.

Feminism och välfärd bygger på exakt samma lögnaktiga ideologiska fundament

Feminism och välfärd är två sidor av exakt samma mynt.

En stor del av vår befolkning har enorma problem med att vara stringenta i sitt tänkande. Detta märks inte minst när det gäller de individer som förvisso begriper att feminismen primärt bygger på lögner, men som samtidigt inte kan begripa att även välfärden gör det.

Feminister påstår till exempel att kvinnor får lägre lön för samma jobb, men i sin bok Sex feministiska myter: Sann jämställdhet kan bara byggas på sanningens grund, som kan laddas ned gratis från förlagets hemsida, så visar Ström (2011) att detta enbart är en feministisk lögn. Ström förklarar att den lönediskrepans som finns mellan män och kvinnor beror på en rad olika faktorer som inte har ett dugg med diskriminering att göra, som till exempel: Antal arbetade timmar, utbildningsnivå, arbetets svårighetsgrad, erfarenhet, grad av uppoffringsvilja, etcetera.

Pär Ström krossar feministiska lögner i sin bok Sex feministiska myter: Sann jämställdhet kan bara byggas på sanningens grund (2011).

Låt oss betrakta ett illustrerande exempel med antal arbetade timmar som avgörande faktor. Ponera att en manlig och en kvinnlig anställd har exakt samma timlöm för exakt samma arbete, men att mannen har valt att jobba heltid medan kvinnan valt att jobba halvtid. Resultatet av dessa val blir att ett lönegap uppstår och att mannen tjänar dubbelt så mycket som kvinnan, men detta beror inte på diskriminering, utan på att de valt att jobba olika antal timmar.

Det är dock den här ovanstående typen av skillnader som feministerna ljuger om och försöker få det till att det har med diskriminering att göra. På exakt samma sätt ljuger välfärdshallickarna när de påstår att det är ”social orättvisa” med lönediskrepanser, trots att dessa i regel uppstår som en naturlig följd av olika utbildningsnivåer.

Vanligtvis räknas inte välfärden till de kulturmarxistsiska ideologierna, men bör, som visas i detta inlägg, inlemmas bland dem. I kulturmarxistiska ideologier delar man upp befolkningen i olika grupper och sedan spelar man ut dessa mot varandra – ofta med rena lögner. När det gäller feminism så är det män mot kvinnor, och när det gäller välfärden är det i huvudsak högutbildade mot lågutbildade.