Feminism och välfärd bygger på exakt samma lögnaktiga ideologiska fundament

Feminism och välfärd är två sidor av exakt samma mynt.

En stor del av vår befolkning har enorma problem med att vara stringenta i sitt tänkande. Detta märks inte minst när det gäller de individer som förvisso begriper att feminismen primärt bygger på lögner, men som samtidigt inte kan begripa att även välfärden gör det.

Feminister påstår till exempel att kvinnor får lägre lön för samma jobb, men i sin bok Sex feministiska myter: Sann jämställdhet kan bara byggas på sanningens grund, som kan laddas ned gratis från förlagets hemsida, så visar Ström (2011) att detta enbart är en feministisk lögn. Ström förklarar att den lönediskrepans som finns mellan män och kvinnor beror på en rad olika faktorer som inte har ett dugg med diskriminering att göra, som till exempel: Antal arbetade timmar, utbildningsnivå, arbetets svårighetsgrad, erfarenhet, grad av uppoffringsvilja, etcetera.

Pär Ström krossar feministiska lögner i sin bok Sex feministiska myter: Sann jämställdhet kan bara byggas på sanningens grund (2011).

Låt oss betrakta ett illustrerande exempel med antal arbetade timmar som avgörande faktor. Ponera att en manlig och en kvinnlig anställd har exakt samma timlöm för exakt samma arbete, men att mannen har valt att jobba heltid medan kvinnan valt att jobba halvtid. Resultatet av dessa val blir att ett lönegap uppstår och att mannen tjänar dubbelt så mycket som kvinnan, men detta beror inte på diskriminering, utan på att de valt att jobba olika antal timmar.

Det är dock den här ovanstående typen av skillnader som feministerna ljuger om och försöker få det till att det har med diskriminering att göra. På exakt samma sätt ljuger välfärdshallickarna när de påstår att det är ”social orättvisa” med lönediskrepanser, trots att dessa i regel uppstår som en naturlig följd av olika utbildningsnivåer.

Vanligtvis räknas inte välfärden till de kulturmarxistsiska ideologierna, men bör, som visas i detta inlägg, inlemmas bland dem. I kulturmarxistiska ideologier delar man upp befolkningen i olika grupper och sedan spelar man ut dessa mot varandra – ofta med rena lögner. När det gäller feminism så är det män mot kvinnor, och när det gäller välfärden är det i huvudsak högutbildade mot lågutbildade.

Vi måste avveckla välfärdsstaten

Vi måste avveckla välfärdsstaten. Ju snabbare folk begriper detta, desto smidigare kommer den oundvikliga övergången att bli.

Klicka på ”Fortsätt läs” för att titta på videon.

Se filmatiseringen av Ayn Rands ”Atlas Shrugged” gratis!

Ayn Rand

Ayn Rands magnum opus ”Atlas Shrugged” (”Och världen skälvde” svensk titel) har filmatiserats. Två av tre tilltänkta filmer har släppts, och den avslutande delen kommer 2014.

Här kan du se de två första filmerna med svensk text. Den svenska texten är inte den bästa, men den bör vara ett stöd för de vars engelska inte är så stark.

Den Europeiska välfärdsstaten är inte hållbar

Ekonomen, Robert J. Shapiro, som arbetade i Clinton-administrationen, säger att han inte tror att den Europeiska välfärdsstaten är hållbar tack vare den demografiska verklighet som kontinenten står inför, och naturligtvis har han helt rätt.

Den demografiska verkligheten är också anledningen till att vi har massinvandring i Europa – i ett desperat försök att rädda välfärden. Om du vill stoppa massinvandringen så måste du acceptera välfärdens avskaffande. Om du vill behålla välfärden så måste du acceptera fortsatt massinvandring.

Vi kan inte både stoppa massinvandringen och samtidigt rädda välfärden.

Något måste ge vika!

Intervjun är från 2011.

Klicka på länken ”Fortsätt läs” nedan för att se videon:

Vi svenskar behöver lära oss att ta ansvar för oss själva

För ett par veckor sedan rapporterade (S)(V)T om att: Var tredje svensk vill ha fettskatt.

”En undersökning som SVT har gjort visar att en majoritet av svenskarna vill att staten gör något för att förhindra övervikten.”

Varför ska staten göra något för att förhindra övervikten? Ens vikt är ens eget ansvar. Om man är missnöjd med sin vikt så är det upp till en själv att utarbeta strategier som tar en ner till den vikt man önskar.

”Och nu visar SVT:s undersökning att svenska folket också vill att staten tar mer ansvar för att förhindra övervikt med ekonomiska styrmedel. Enligt en Sifoundersökning som SVT låtit göra ställde sig 53 procent av de tillfrågade positiva till det. Och en knapp tredjedel ställde sig positiva till att införa en fettskatt som den i Danmark.”

Hur kommer det sig att tidigare generationers svenskar har kunnat hålla vikten, men att dagens svenskar nu behöver att staten agerar förälder och sätter gränser genom lagstiftning? Patetiskt! Tidigare generationer skulle skämmas om de såg vad dagens svenskar har reducerats till.

Tack och lov är våra politiker för en gångs skull vettiga och säger nej till fettskatten.

Men den viktiga och intressanta frågan att ställa sig är varför det har blivit så här? Varför har tidigare generationers svenskar lyckats hålla sig smala, friska och vid liv, utan statligt förmynderi, utan en massa pekpinnar från Livsmedelsverket, och utan förbud från politiskt håll?

Svaret är mycket enkelt – den socialdemokratiska välfärdsstaten.

När sociala skyddsnät och trygghetssystem utvecklas så börjar i princip staten att ta hand om folket; att lösa folks problem åt dem och att försörja dem. Och när man som medborgare blir omhändertagen på det sätt som välfärdsstaten gör, så blir de flesta med tiden helt enkelt bortskämda och passiva, och glömmer bort hur de ska ta hand om sig själva och hur de ska lösa sina egna problem. Den mentala mognad som kommer som ett resultat av att man är tvungen att kämpa för sin egen överlevnad berövas människor i ett välfärdssamhälle.

När det gäller svenska folkets önskan om en fettskatt, så beror den på att vi vill slippa ta ansvar för oss själva. En anledning till att vi är så villiga att låta staten ta ansvar är att det är smidigt. Då slipper vi tänka och agera själva och kan passivt ta emot statens omhändertagande, och när vi misslyckas med våra viktnedgångar så kan vi skylla på staten. Vi skjuter över vårt eget ansvar och våra egna misslyckanden på staten. Praktiskt! Patetiskt!

Jag tycker precis tvärtom. Jag vill ha mer frihet! Jag vill att allt ska bli billigare! Folk får välja själva om de vill äta oxfilé, blomkål, en Dubbel Daim, eller en chipspåse till middag. Jag väljer vad jag vill ha, och andra får välja vad de vill ha, och vi får alla leva med och ta ansvar för konsekvenserna av våra val själva.

Jag kan faktiskt inte förstå varför det finns så många glädjedödare i Sverige. Som år 2001 när smällarna förbjöds. Jag kan ge mig fan på att det var en handfull individer som var för lata och för dumma för att begripa eller orka ta reda på hur man ska hantera smällare som smällde bort ett par fingrar och ögon, och vips så började det tjutas om förbud. Och eftersom det här är Sverige, landet där allt som kan innebära minsta lilla fara måste förbjudas, så förbjuds naturligtvis smällarna. Ett fåtal lyckades alltså som vanligt med att glädjedöda för flertalet.

I ett friskare och vettigare land så hade makthavarna (som på den tiden var Socialdemokraterna), istället sagt blankt nej och insisterat på att folk skulle ta ansvar för sig själva. De borde ha talat om för folk att de som är för klumpiga eller för korkade för att hantera smällare ska ge fan i att köpa dem, medan andra som klarar av att hantera smällarna skulle få fortsätta att inhandla dem vid nyår och påsk. (Fast med ett lite vänligare ordval än de jag precis använde.) 😉

I ett fritt land som är värt namnet så ska befolkningen vara fria att göra sina egna val. Men med frihet kommer ansvar, och för att kunna ta ansvar så måste man vara mentalt mogen och ha lärt sig hur man tar ansvar – alltså exakt de egenskapar som den socialdemokratiska välfärdsstaten hämmar utvecklingen av. Tack vare att allt fler människor inte längre kan ta ansvar för sig själva och hantera friheten, så har vi istället för mer frihet fått allt färre friheter, och nu vill alltså var tredje svensk begränsa sin frihet ytterligare genom att införa en fettskatt… Suck!

Ett annat problem med en straffskatt är också att folk lurar sig själva. En straffskatt kommer inte att hjälpa. De som idag vräker i sig saker som är onyttigt kommer att fortsätta göra det även om staten börjar straffbeskatta onyttiga produkter. Den enda skillnanden är att folk kommer att bli tvungna att betala mer för sina ohälsosamma kostvanor. FAIL!

När ska vi lära oss att det inte finns några genvägar? Tyvärr lever vi i en kultur som är helt besatt av tanken på en ”quick fix” till allting. Blaskor som Aftonbladet och Expressen har nästan dagligen en löpsedel där ”5 enkla steg till en fastare mage”, eller ”Skaffa den perfekta beach-kroppen på bara 3 veckor” utlovas. Den typen av utfästelser är nästan alltid en villfarelse.

En annan sak som vi måste banka in i huvudena på oss själva är att staten inte är vår förälder eller vår polare. Om du tror att socialdemokrati och välfärd fungerar, och att de minsann har fungerat förut, så har du fel! Socialdemokrati och välfärdsstaten har aldrig fungerat. Problemet är dock att det tar ett par decennier innan skadeverkningarna av den börjar synas, och det är de skadeverkningar vi kan se prov på när folk t.ex. överbelånar sig vid husköp, så till den grad att de inte klarar ekonomin om räntorna stiger. Det är ett utslag av den socialdemokratiska välfärdsstatens skadeverkningar när folk inte längre begriper att de inte kan låna hur mycket pengar som helst.

Dessutom så kan du inte lita på att staten ska ta hand om dig. Vi måste lära oss att ta hand om oss själva. Du har väl inte redan glömt bort svininfluensan och Pandemrix-vaccinet som gett många svenska barn biverkningar i form av narkolepsi, ansiktsförlamning och rubbad känsel, tack vare statens massvaccinering år 2009. Det är samma stat som vi nu är beredda att överlämna ansvaret för vår viktreglering åt genom fettskatten.

Du har väl inte heller glömt Tsunamikatastrofen i Thailand år 2004, när den socialdemokratiska regeringen sket fullständigt i det svenska folket och fortsatte fira jul medan andra länder såg till att hjälpa sin egen befolkning. (Du kan läsa mer om det här och här.) Exakt hur svinigt den socialdemokratiska regeringen betedde sig lär vi aldrig få veta sanningen om, eftersom regeringen vill mörka bevisen på de så kallade Tsunamibanden genom att sekretessbelägga dem i 70år! Är det en sådan regering du vill anförtro din kroppsliga hälsa åt med en straffskatt?

Som sagt, staten är inte din polare eller din förälder. Du kan inte lita på att staten ska ta hand om dig. Vi måste lära oss att ta hand om oss själva.

Den som är intresserad av att läsa mer om den mentala omognad som växt fram i Sverige, och som har lett till förbudshets i jakten på falsk trygghet, rekommenderas att läsa boken ”I trygghetsnarkomanernas land: Sverige och det nationella paniksyndromet” av psykiatern David Eberhard.

Vem ska ta hand om de som inte kan ta hand om sig själva?

Alltid när det pratas om att skatterna ska sänkas och att folk måste börja betala för sig själva när de vill ha sjukvård t.ex., så får man höra: ”Hur blir det med de som inte kan ta hand om sig själva då?”.

För det första så rör det som om en försvinnande liten del av befolkningen som är så gravt handikappade att de inte kan försörja sig själva. En så pass liten del av befolkningen att det knappast motiverar kraftigt subventionerad sjukvård åt alla.

För övrigt så är mitt svar enkelt: Det är de anhöriga som får ta hand om de som inte kan ta hand om sig själva. Om inte ens de anhöriga är villiga att ta hand om sina egna, varför ska då alla andra människor tvingas göra det genom beskattning?

Dessutom minns jag ett avsnitt av SVT-Debatt för något år sedan där de pratade om hur fantastiskt berikande det var att ha barn med Downs syndrom och liknande, och att dessa funktionshindrade och mentalt handikappade barn var så givande och hade gett dem så mycket. Det tycker jag låter alldeles fantastiskt bra! Och därför vill jag inte frånta dessa föräldrar, och andra i liknande omständigheter, den extra berikning det kan ge dem att få stå för alla kostnader själva som det innebär att ha t.ex. handikappade barn.

Och som sagt: Om inte föräldrarna eller andra anhöriga till funktionshindrade barn vill ta hand om dem, så varför ska då resten av samhället göra det?

Nu finns det säkert några som tror att jag är en fruktansvärt hemsk människa som inte vill ha handikappade människor i samhället, men så är det inte alls! Jag har inga som helst problem med att det finns människor med handikapp, och jag tycker att de har rätt att leva så fulla liv som möjligt, men jag anser inte att samhället har ett kollektivt ansvar för dessa individer, utan att det är de anhöriga, och i första hand föräldrarna, som ska ta det ekonomiska och sociala ansvaret för dem.

Vänsterpolitikens orimligheter illuminerade

För fler videor som denna, kolla in: http://www.youtube.com/BillWhittleChannel

Dina prylar är konstruerade för att sluta fungera

Många av de apparater vi köper är konstruerade att bara hålla en viss tid – sedan slutar de fungera. Det kallas för planerat åldrande. Det är inget som tillverkarna vill låtsas om, men samtidigt som vi tvingas köpa nytt och håller ekonomin igång, förgiftas vår miljö av mängder av obrukbara prylar.