Ocker existerar inte – men det gör den svenska avundsjukan

Om du inte gillar att betala ”ockerpriser”, ge då fan i att teckna den typen av avtal. Så enkelt är det!

”Ocker” är ett populärt ord framförallt bland folk på den politiska vänsterkanten. Ocker anses vara något fult. Det talas om ”ockerräntor” och ”ockerhyror”, och så vidare. Men i själva verket finns det inget som heter ocker. Visst existerar ordet ocker, men företeelsen gör det inte.

För det första: Alla ni som inte gillar att betala ”ockerhyror” eller ”ockerräntor”, ge då fan i att teckna avtal där ni tvingas betala sådana höga utgifter. Så enkelt är det! För det andra: Om ni ändå går med på att betala en summa som ni anser är ”ocker”, då ska ni ge fan i att klaga. Det är ju ni själva som har valt att gå med på avtalet!

SVT Debatt var ett skitprogram där en överväldigande majoritet av de närvarande var socialister och kommunister som satt och applåderade det ena idiotiska uttalandet efter det andra.

Det påminner mig om SVT Debatt för ett antal år sedan där någon idiot satt och beklagade sig över sitt SMS-lån med skyhög ränta, och programledaren och alla kommunister i publiken tyckte så synd, så synd, om den starkars lille idioten. Självklart så fanns det ingen vettig människa på plats som kunde påpeka att snubben inte hade något problem med ”ockerräntan” när han behövde lånet och skrev på avtalet. Det var först när han skulle betala tillbaka pengarna som det helt plötsligt blev ett problem med ”ockerräntan”, och det blev så synd, så synd, om honom. Den där jävla snubben behövde en fet örfil och en utskällning efter noter, och inte något snyftfyllt daltande. Han gick med på avtalet och han får ta konsekvenserna av sitt agerande – så enkelt är det!

Det finns ingenting den genomsnittlige svensken hatar så mycket som någon som är framgångsrik. I USA inspireras folk av framgång. I Sverige är det istället en påminnelse om det egna misslyckandet.

Denna avsmak mot begreppet ”ocker” är skapat av de som inte gillar att andra blir rika – i synnerhet inte om de blir rika på deras bekostnad. Alltså typisk svensk avundsjuka. Det är också ett symptom på det parasiterande gratissamhälle som vi har skapat genom välfärden och andra ”omhändertagande” samhällsåtgärder av medborgarna. Allt fler människor förväntar sig – och tror sig förtjäna – att allting ska komma till dem gratis eller mycket billigt, och gör det inte det så börjar de gapa om ”orättvisa”.

För i vårt gratissamhälle vill många av våra bortskämda och blåsta medborgare inte behöva betala några ”ockerräntor” eller ”ockerhyror”. De vill bara behöva betala lite i ränta och hyra. (Helst vill de förmodligen inte betala för någonting alls överhuvudtaget.) En fråga till er som betalar dessa höga räntor och hyror, och sedan klagar på ”ocker”: Varför anser ni att de är skyldiga er någonting? De är inte skyldiga er ett piss! De har rätt att ta betalt så mycket de vill, och ni kan säga nej om deras priser inte passar er. Det var ni som ville ha något ifrån dem, och det var därför ni vände er till dem. De har inte tvingat er till någonting. Ni ville ha något ifrån dem, de gav er sina villkor för en deal, och ni accepterade dealen. Svårare än så är det inte!

En diskussion om välfärd och beskattning med Jan Milld

Folkbildaren Jan Milld (bilden) och jag har en samsyn i en rad frågor, men på områden som t.ex. välfärd och beskattning är vi dock oense.

Jag hade nyligen en kort diskussion med samhällsdebattören och folkbildaren Jan Milld, i kommentarsfältet på hans blogg, om ämnen som rubriken till detta inlägg redan har informerat er om, och jag tänker här återpublicera det samtalet. Jag kommer även att avsluta inlägget med några tankar som jag aldrig tog upp i vår utväxling, samt ge er ett par videor som rör dessa ämnen att kolla in.

Jag vill dock först inleda med att säga att jag gillar Jan Milld. Han är en väldigt beläst och knivskarp analytiker på en rad områden, och framförallt uppskattar jag hans geopolitiska analyser som är bland de mest klarsynta i hela Sverige. Så om du inte redan har stiftat bekantskap med Jan Millds blogg så rekommenderar jag att du gör det. Den är en veritabel kunskapsbank när det gäller t.ex. 9/11 och den pågående Ukraina-krisen.

Det finns dock frågor där jag och Jan är oense, och den diskussion som jag här kommer att återpublicera utgör ett sådant exempel. Enligt mig är det enormt viktiga ämnen som vi här försöker ge oss i kast med, och ämnen som tyvärr har diskuterats alldeles för lite. Min förhoppning är att vårt meningsutbyte ska ge er läsare tankeföda, och kanske rentav nya perspektiv.

Nu till vårt samtal som började med att jag kommenterade Jans inlägg med rubriken ”Jämlikhet?”. (Du behöver dock inte läsa det för att kunna hänga med i vår utväxling):

GALNE GUNNARS INLEDANDE KOMMENTAR: