Staten är i maskopi med storföretagen

.

Ovanstående kommentar har jag hämtat från kommentarsfältet på Tanja Bergkvists blogg. Den idén som signaturen Jax ger uttryck för; att staten är god och företagen är onda, är en typisk vänster-åsikt, och således även en typisk svensk åsikt – men också en väldigt naiv och helt felaktig åsikt.

I själva verket förhåller det sig så att det är staten som möjliggör för storföretagen att suga ut folket. Så här fungerar det: Oligarkin äger storföretagen. Oligarkin ”äger” även de beslutsfattande politikerna. Oligarkin kan därför beordra de beslutsfattande politikerna att stifta lagar och regler som gynnar oligarkins storföretag.

Staten betjänar oligarkin och inte folket.

Alltså fungerar det i verklighten precis tvärtemot hur signaturen Jax och de flesta svenskar inbillar sig att det fungerar. Oligarkin utnyttjar staten till att driva igenom sina agendor – som gynnar dem, och som missgynnar folket. Att vilja ge staten mer makt för att kontrollera företagen hårdare är bara att skjuta sig själv i foten med en kanon, för ju mer makt staten har, desto mer makt har oligarkin till sitt förfogande när de befaller de beslutsfattande politikerna att stifta lagar och regler som gynnar storföretagen.

Det enda sätt som vi kan stoppa oligarkin och deras storföretag ifrån att förslava oss och göra oss totalt maktlösa, är genom att avveckla staten helt och hållet. På så sätt tar vi ifrån oligarkin och deras storföretag det enda egentliga maktverktyg som de har att använda emot oss.

Se följande video med Jerry Day, som på ett ypperligt och ingående sätt elaborerar det jag skriver om ovan:

Mer från Jerry Day finner du på hans YouTube-kanal.

Ocker existerar inte – men det gör den svenska avundsjukan

Om du inte gillar att betala ”ockerpriser”, ge då fan i att teckna den typen av avtal. Så enkelt är det!

”Ocker” är ett populärt ord framförallt bland folk på den politiska vänsterkanten. Ocker anses vara något fult. Det talas om ”ockerräntor” och ”ockerhyror”, och så vidare. Men i själva verket finns det inget som heter ocker. Visst existerar ordet ocker, men företeelsen gör det inte.

För det första: Alla ni som inte gillar att betala ”ockerhyror” eller ”ockerräntor”, ge då fan i att teckna avtal där ni tvingas betala sådana höga utgifter. Så enkelt är det! För det andra: Om ni ändå går med på att betala en summa som ni anser är ”ocker”, då ska ni ge fan i att klaga. Det är ju ni själva som har valt att gå med på avtalet!

SVT Debatt var ett skitprogram där en överväldigande majoritet av de närvarande var socialister och kommunister som satt och applåderade det ena idiotiska uttalandet efter det andra.

Det påminner mig om SVT Debatt för ett antal år sedan där någon idiot satt och beklagade sig över sitt SMS-lån med skyhög ränta, och programledaren och alla kommunister i publiken tyckte så synd, så synd, om den starkars lille idioten. Självklart så fanns det ingen vettig människa på plats som kunde påpeka att snubben inte hade något problem med ”ockerräntan” när han behövde lånet och skrev på avtalet. Det var först när han skulle betala tillbaka pengarna som det helt plötsligt blev ett problem med ”ockerräntan”, och det blev så synd, så synd, om honom. Den där jävla snubben behövde en fet örfil och en utskällning efter noter, och inte något snyftfyllt daltande. Han gick med på avtalet och han får ta konsekvenserna av sitt agerande – så enkelt är det!

Det finns ingenting den genomsnittlige svensken hatar så mycket som någon som är framgångsrik. I USA inspireras folk av framgång. I Sverige är det istället en påminnelse om det egna misslyckandet.

Denna avsmak mot begreppet ”ocker” är skapat av de som inte gillar att andra blir rika – i synnerhet inte om de blir rika på deras bekostnad. Alltså typisk svensk avundsjuka. Det är också ett symptom på det parasiterande gratissamhälle som vi har skapat genom välfärden och andra ”omhändertagande” samhällsåtgärder av medborgarna. Allt fler människor förväntar sig – och tror sig förtjäna – att allting ska komma till dem gratis eller mycket billigt, och gör det inte det så börjar de gapa om ”orättvisa”.

För i vårt gratissamhälle vill många av våra bortskämda och blåsta medborgare inte behöva betala några ”ockerräntor” eller ”ockerhyror”. De vill bara behöva betala lite i ränta och hyra. (Helst vill de förmodligen inte betala för någonting alls överhuvudtaget.) En fråga till er som betalar dessa höga räntor och hyror, och sedan klagar på ”ocker”: Varför anser ni att de är skyldiga er någonting? De är inte skyldiga er ett piss! De har rätt att ta betalt så mycket de vill, och ni kan säga nej om deras priser inte passar er. Det var ni som ville ha något ifrån dem, och det var därför ni vände er till dem. De har inte tvingat er till någonting. Ni ville ha något ifrån dem, de gav er sina villkor för en deal, och ni accepterade dealen. Svårare än så är det inte!

Social rättvisa är djup orättvisa

Vår förhärskande ideologi.

Tänk dig själv att du är 18 år gammal och precis har skaffat dig ditt första jobb – ett sommarjobb på McDonalds. Du är överlycklig, för din plan är att jobba heltid i fyra månader mellan maj till augusti så att du kan spara ihop 40.000 kr till en planerad jorden runt-resa som du har drömt om i flera år. Du är verkligen taggad, för du vet redan nu hur mycket roligt du kommer att ha till hösten när du har nått ditt mål och får besöka alla de exotiska och spännande platser du hittills bara har sett på bild och på film.

Samtidigt som du börjar ditt nya jobb så börjar även en kille som är jämngammal med dig som heter Sven ”Svenne” Svensson. Svenne är inte lika ambitiös som du. Han har precis hoppat av gymnasiet och vill helst av allt inte göra någonting förutom att surfa runt på nätet hela dagarna och kolla på film, kolla på porr, spela spel, och bara hänga med polarna och softa. Eftersom han har hoppat av skolan och fortfarande bor hemma hos sina föräldrar så har de nu krävt att han ska skaffa ett jobb och betala dem 1000 kr i månaden för att få bo kvar hos dem. Under samma 4-månadersperiod som du har som målsättning att jobba ihop 40.000 kr, så har Svenne som mål att jobba ihop 4000 kr – alltså bara minsta möjliga som behövs för att få bo kvar hemma.

Hela sommaren är kanonfin! Många dagar bjuder på över 30 graders värme, men det är inte något som du har möjlighet att avnjuta, för du jobbar heltid hela sommaren. Du har bestämt dig för att nå ditt mål, och om man vill nå ett mål så måste man göra uppoffringar. Så när dina polare gång på gång frågar om du ska hänga med gänget till stranden och slappa hela dagen och sedan kröka och festa hela natten, så är det naturligtvis jobbigt för dig att vara tvungen att tacka nej, för du vet ju hur kul du skulle kunna ha det om det inte vore för jobbet. Inte heller blir det bättre när polarna ringer och berättar om hur mycket tok-fina medlemmar av det motsatta könet som hela tiden är där, och om hur jävla mycket röj och stök du hela tiden går miste om.

Vänstern älskar vinster i välfärden

Den här kärring… damen är inget annat än en hycklare, för när hon säger ”ja till välfärd” så säger hon även ”ja till vinst” – åt sig själv!

Vänstern påstår sig vara emot vinster i välfärden, men det gäller bara när det är företag som gör vinsterna. För när de själva går till valurnorna och röstar för högre skatter och mer välfärd, så att de kan få mer av allehanda bidrag och få fler saker gratis eller subventionerade, så handlar det om just vinster i välfärden och ingenting annat. Den enda skillnaden är att det är de själva som gör vinsterna.

Så vinster i välfärden är inga problem för vänstern – så länge vinsten tillfaller dem själva. Och dubbelmoral är bevisligen inga problem för dem heller, men det visste vi ju redan.

En diskussion om välfärd och beskattning med Jan Milld

Folkbildaren Jan Milld (bilden) och jag har en samsyn i en rad frågor, men på områden som t.ex. välfärd och beskattning är vi dock oense.

Jag hade nyligen en kort diskussion med samhällsdebattören och folkbildaren Jan Milld, i kommentarsfältet på hans blogg, om ämnen som rubriken till detta inlägg redan har informerat er om, och jag tänker här återpublicera det samtalet. Jag kommer även att avsluta inlägget med några tankar som jag aldrig tog upp i vår utväxling, samt ge er ett par videor som rör dessa ämnen att kolla in.

Jag vill dock först inleda med att säga att jag gillar Jan Milld. Han är en väldigt beläst och knivskarp analytiker på en rad områden, och framförallt uppskattar jag hans geopolitiska analyser som är bland de mest klarsynta i hela Sverige. Så om du inte redan har stiftat bekantskap med Jan Millds blogg så rekommenderar jag att du gör det. Den är en veritabel kunskapsbank när det gäller t.ex. 9/11 och den pågående Ukraina-krisen.

Det finns dock frågor där jag och Jan är oense, och den diskussion som jag här kommer att återpublicera utgör ett sådant exempel. Enligt mig är det enormt viktiga ämnen som vi här försöker ge oss i kast med, och ämnen som tyvärr har diskuterats alldeles för lite. Min förhoppning är att vårt meningsutbyte ska ge er läsare tankeföda, och kanske rentav nya perspektiv.

Nu till vårt samtal som började med att jag kommenterade Jans inlägg med rubriken ”Jämlikhet?”. (Du behöver dock inte läsa det för att kunna hänga med i vår utväxling):

GALNE GUNNARS INLEDANDE KOMMENTAR:

Se filmatiseringen av Ayn Rands ”Atlas Shrugged” gratis!

Ayn Rand

Ayn Rands magnum opus ”Atlas Shrugged” (”Och världen skälvde” svensk titel) har filmatiserats. Två av tre tilltänkta filmer har släppts, och den avslutande delen kommer 2014.

Här kan du se de två första filmerna med svensk text. Den svenska texten är inte den bästa, men den bör vara ett stöd för de vars engelska inte är så stark.