Social rättvisa är djup orättvisa

Vår förhärskande ideologi.

Tänk dig själv att du är 18 år gammal och precis har skaffat dig ditt första jobb – ett sommarjobb på McDonalds. Du är överlycklig, för din plan är att jobba heltid i fyra månader mellan maj till augusti så att du kan spara ihop 40.000 kr till en planerad jorden runt-resa som du har drömt om i flera år. Du är verkligen taggad, för du vet redan nu hur mycket roligt du kommer att ha till hösten när du har nått ditt mål och får besöka alla de exotiska och spännande platser du hittills bara har sett på bild och på film.

Samtidigt som du börjar ditt nya jobb så börjar även en kille som är jämngammal med dig som heter Sven ”Svenne” Svensson. Svenne är inte lika ambitiös som du. Han har precis hoppat av gymnasiet och vill helst av allt inte göra någonting förutom att surfa runt på nätet hela dagarna och kolla på film, kolla på porr, spela spel, och bara hänga med polarna och softa. Eftersom han har hoppat av skolan och fortfarande bor hemma hos sina föräldrar så har de nu krävt att han ska skaffa ett jobb och betala dem 1000 kr i månaden för att få bo kvar hos dem. Under samma 4-månadersperiod som du har som målsättning att jobba ihop 40.000 kr, så har Svenne som mål att jobba ihop 4000 kr – alltså bara minsta möjliga som behövs för att få bo kvar hemma.

Hela sommaren är kanonfin! Många dagar bjuder på över 30 graders värme, men det är inte något som du har möjlighet att avnjuta, för du jobbar heltid hela sommaren. Du har bestämt dig för att nå ditt mål, och om man vill nå ett mål så måste man göra uppoffringar. Så när dina polare gång på gång frågar om du ska hänga med gänget till stranden och slappa hela dagen och sedan kröka och festa hela natten, så är det naturligtvis jobbigt för dig att vara tvungen att tacka nej, för du vet ju hur kul du skulle kunna ha det om det inte vore för jobbet. Inte heller blir det bättre när polarna ringer och berättar om hur mycket tok-fina medlemmar av det motsatta könet som hela tiden är där, och om hur jävla mycket röj och stök du hela tiden går miste om.

Hur man avgör om en konspirationsteori är värd att tro på eller inte

Dags för ännu en ”reality check”!

Nyligen skrev jag i inlägget ”Konspirationsteori eller alternativ teori?” bland annat om hur begreppen ”konspirationsteorier” och ”konspirationsteoretiker” oftast används för att brännmärka folk med alternativa och bättre teorier som ”knäppgökar”, för att smutskasta dem och göra så att folk inte ens vill lyssna på vad de säger i syfte att dölja sanningen. I det här inlägget kommer jag att elaborera mina tankar kring ämnet och tala om hur man vet huruvida en ”konspirationsteori” är värd att ta på allvar eller ej.

Om man säger att man inte tror på någon konspirationsteori när det gäller 9/11, utan att man tror på den officiella förklaringen, så har man i princip idiotförklarat sig själv, då den offentliga förklaringen till 9/11 också är en konspirationsteori.

Så i princip så tror alla på konspirationsteorier utan att vara medvetna om det. Huruvida det man tror på är accepterat eller ej beror bara på vilka konspirationsteorier man tror på. Om man tror på de lögner som vi ofta matas med från offentligt håll så är man ”mentalt frisk”, men om man tror på alternativa förklaringar som är mer rationella så stämplas man som en ”knäppgök”.

De som styr världen styr även narrativet. Och de som styr narrativet bestämmer vad som är sant eller falskt; vad som är rätt eller fel att tänka; vilka åsikter som är rätt eller fel att ha; vilka teorier som är korrekta respektive inkorrekta, och vilka människor som är förnuftiga respektive farliga dårar. Tror man att de som styr narrativet är fullständigt ärliga och aldrig skulle kunna hitta på något i syfte att mörklägga och dupera så är man en idiot!

Och tror man inte på att konspirationsteorier kan existera så är man en ännu större idiot!