Hur man avgör om en konspirationsteori är värd att tro på eller inte

Dags för ännu en ”reality check”!

Nyligen skrev jag i inlägget ”Konspirationsteori eller alternativ teori?” bland annat om hur begreppen ”konspirationsteorier” och ”konspirationsteoretiker” oftast används för att brännmärka folk med alternativa och bättre teorier som ”knäppgökar”, för att smutskasta dem och göra så att folk inte ens vill lyssna på vad de säger i syfte att dölja sanningen. I det här inlägget kommer jag att elaborera mina tankar kring ämnet och tala om hur man vet huruvida en ”konspirationsteori” är värd att ta på allvar eller ej.

Om man säger att man inte tror på någon konspirationsteori när det gäller 9/11, utan att man tror på den officiella förklaringen, så har man i princip idiotförklarat sig själv, då den offentliga förklaringen till 9/11 också är en konspirationsteori.

Så i princip så tror alla på konspirationsteorier utan att vara medvetna om det. Huruvida det man tror på är accepterat eller ej beror bara på vilka konspirationsteorier man tror på. Om man tror på de lögner som vi ofta matas med från offentligt håll så är man ”mentalt frisk”, men om man tror på alternativa förklaringar som är mer rationella så stämplas man som en ”knäppgök”.

De som styr världen styr även narrativet. Och de som styr narrativet bestämmer vad som är sant eller falskt; vad som är rätt eller fel att tänka; vilka åsikter som är rätt eller fel att ha; vilka teorier som är korrekta respektive inkorrekta, och vilka människor som är förnuftiga respektive farliga dårar. Tror man att de som styr narrativet är fullständigt ärliga och aldrig skulle kunna hitta på något i syfte att mörklägga och dupera så är man en idiot!

Och tror man inte på att konspirationsteorier kan existera så är man en ännu större idiot!

”Guds vilja”? – Snarare irrationellt självbedrägeri!

Jag funderade precis lite på det här med ”Guds vilja”. Som jag förstår det så finns det en hel del religiösa människor som har ”Guds vilja” som förklaringsmodell till precis vad fan som helst, och för mig är det helt ofattbart.

Eller låt mig säga så här: Jag förstår att folk som förklarar obehagliga händelser med ”Guds vilja”, gör det dels för att de tror på det naturligtvis, men framförallt på grund av att det ger dem en falsk känsla av trygghet och mening i en ibland kaotisk och galen värld. Det jag däremot finner helt ofattbart är viljan till att dupera sig själv på det sättet.

Låt oss dra resonemanget om ”Guds vilja” till sin spets:

Ponera att ditt barn blir skjuten i huvudet av en gärningsman – hur kan det vara ”Guds vilja”? Vad är det för en vidrig Gud som vill att ett barn blir skjuten i huvudet?

Och om det verkligen är ”Guds vilja”, då kan man med samma logik säga att Anders Behring Breiviks offer på Utöya också var ett utslag av ”Guds vilja”. Och om det var ”Guds vilja”, är då verkligen Breivik skyldig? Hans kropp är i sådana fall bara Guds verktyg, genom vilken Gud kan genomföra sin vilja. Borde Breivik då inte i sådana fall själv vara oskyldig och därför släppas fri? Då är det ju istället Gud som är den skyldige som ska åtalas och fängslas!

Att utföra ”Guds vilja” måste väl dessutom anses vara en dygd. Borde inte Breivik då belönas för sitt massmord? Kanske med ett Nobelpris som Obama?

Men om vi istället ponerar att det inte var ”Guds vilja” att 69 personer skulle mördas av Breivik, varför drev inte Gud då igenom sin egen vilja för att stoppa Breivik och låta offren leva vidare? Gud påstås ju vara allsmäktig och kunde således ha ingripit och förhindrat massakern, men avstod då tydligen ifrån att göra det. Jävligt juste!

Sen finns det vissa religiösa individer som försöker vara sluga genom att hävda att mord minsann inte är ”Guds vilja”, utan människans ”fria vilja”. Men Gud påstås ju även av dessa individer vara allsmäktig, och då blir återigen frågan vad det är för en monstruös Gud som underlåter sig möjligheten att ingripa och rädda människor från att bli mördade? Gud påstås ju dessutom älska alla människor. Om det är så Gud älskar, genom att låta folk bli mördade, då vill jag mer än gärna att Gud hatar mig.

Föreställ dig för ett ögonblick att du själv hade möjligheten att rädda alla Breiviks offer bara genom din vilja, men att du lät bli. Du skulle förmodligen ha ruskigt dåligt samvete av det, och du skulle förmodligen ha svårt att leva med dig själv. Men hur kunde då Gud låta bli att rädda Breiviks offer? Och hur kan han leva med sig själv och sitt – vid det här laget – riktigt smutsiga samvete?

Jag ni ser ju själva hur idiotiskt det blir om man fullföljer vanföreställningen om ”Guds vilja” till dess logiska slutsatser.

Och du, kom ihåg, om du får cancer i ballen så är det ”Guds vilja!” 😉

UPPDATERING:

Komikern George Carlin om religion – ”Religion is bullshit!”: