Tunnelseende och flummiga argument

I dagens Göteborgs-Posten kan man läsa artikeln: “Slopa matematikämnet i gymnasieskolan”, skriven av gymnasieläraren Andreas Magnusson.

Där kan man läsa följande:

”[Matematiken är] inte relevant för de flesta elever

[…]

De flesta behöver kunna grundläggande matematik ungefär motsvarande den nivå som lärs ut på grundskolan, mer matematik än så har endast ett kuriosavärde för huvuddelen av landets befolkning. Vi slösar dyrbar och viktig undervisningstid på något som för de allra flesta totalt kommer att sakna mening.”

Man kan se frågan på två olika sätt: Relevant för elevens fortsatta studier, eller relevant som allmänbildning. Det är uppenbart att artikelförfattaren menar ”relevant” i det tidigare sammanhanget, men vilka ämnen som är relevanta för en elevs fortsatta studier är ju naturligtvis individuellt.

Om vi tar en fastighetsmäklare eller en musiker som exempel, så behöver de inte kunna ett skit om kemi, fysik, biologi, religion, geografi, filosofi, historia, etc, så ska vi slopa alla de ämnena då? (Visst, på gymnasiet kan man välja program och därmed till viss mån välja ämnen som är relevanta för ens tilltänkta karriär, men alltid slinker det med ett flertal ämnen som man inte direkt ”behöver” i sitt framtida yrke.) Det finns ju trots allt visst fog för att påstå att de flesta inte behöver kunna särskilt mycket om ovan nämnda ämnen i sina yrkesliv, det betyder dock inte att dessa ämnen är meningslösa och bör plockas bort hur som helst.

Då är det mer korrekt att se det hela som en fråga om allmänbildning.

Med jämna mellanrum så kommer det rapporter om den svenska skolans förfall – inte minst i ett internationellt perspektiv. Artikelförfattaren nämner även detta själv när han skriver: ”Sverige ligger långt ner i internationella kunskapsmätningar gällande matematik”. Alltså är kunskapsnivån och allmänbildningen högre i andra länder, åtminstone inom matematiken. Personligen ser jag gymnasiet som en förlängning av grundskolan, och jag skulle vilja se att den blev obligatorisk. Det kanske dock inte är samhällsekonomiskt lönsamt i ”det nya Sverige” – socialisternas eldorado – då alldeles för många skulle behöva specialundervisning och bli tvungna att gå om flera årskurser.

Det lustiga med denna artikel är att den är skriven av en lärare i svenska och religion på gymnasiet. Han är skrattretande omedveten om sitt eget tunnelseende. Med exakt samma argument som han själv anför skulle man kunna säga att: ”De flesta elever bara behöver kunna läsa och skriva, och behöver därför inte plugga svenska överhuvudtaget på gymnasiet eftersom de redan kan läsa och skriva vid den åldern. Resten av det som ingår i ämnet svenska har bara ett kuriosavärde för de flesta. Och religion har de allra flesta ingen som helst nytta av i sina arbeten, så det kan vi också skippa totalt!”. Hade han varit medveten om att sina egna argument så enkelt kan vändas mot de ämnen han själv lär ut, så hade han förmodligen aldrig skrivit artikeln.

Fler usla argument som jag pulveriserar:

”För de nya gymnasiekurserna finns ännu ingen samlad statistik men alla inom skolvärlden ser att utslagningen har ökat drastiskt och att det nog är rimligt att räkna med att runt hälften av eleverna i många klasser kommer att underkännas.”

Om utslagningen har ökat drastiskt så är det precis så det ska vara! Man kan inte hålla på och sänka kraven bara för att ”alla ska med” i sann socialistisk anda. Anledningen till att vissa elever blir underkända är ju för att de elever som faktisk klarar av sina utbildningar förhoppningsvis ska hålla en viss standard.

Problemet är inte att det ställs för höga krav, utan att det helt enkelt finns för många indolenta kverulanter som känner sig berättigade att bli godkända utan att behöva anstränga sig. Den typen av ”losers” ska absolut inte få gynnas genom att slippa undan.

”En katastrofsituation har alltså förvärrats genom att man politiskt anammat föreställningen om att kunskapsluckor kan täppas igen om bara pedagoger ställer högre krav. Elever misslyckas därför att vi förväntar oss för lite och kräver för lite. Så ser resonemanget ut.”

Faktum är att det finns forskning som visar att just höga förväntningar och höga krav på elever har en positiv inverkan på deras prestationer. Vi människor har en tendens att uppfylla de krav och förväntningar som ställs på oss, och inte en millimeter mer. Naturligtvis är enbart höga förväntningar inget mirakelmedel, men att ha höga förväntningar på sina elever är alltså en grundförutsättning för att få goda resultat. Borde inte en gymnasielärare ha koll på den här typen av forskning?

”I den nya gymnasieskolan GY2011 har därför kraven på eleverna ökat inte minst i ämnet matematik. Hur går det då för eleverna nu när man ökat kraven? Åt helvete så klart.”

Återigen problematiserar han de ökade kraven, men trots de ökade kraven så skriver han senare i artikeln att: ”Sverige ligger långt ner i internationella kunskapsmätningar gällande matematik”, och då är alltså hans lösning att skippa matematiken?! På vilket sätt kommer svenska elever ikapp internationellt genom att att slopa matten i gymnasiet? Istället borde vi ha ännu högre krav på elevernas mattekunskaper än vad vi har idag om vi ska kunna komma ikapp internationellt, och inte lägre krav. Är svenska elever mer korkade än andra, eller är de bara en bunt bortskämda och indolenta kverulanter som behöver få tummen ur röven?

”Det kokar ute i skolorna just nu. Rektorer rings ner av förtvivlade föräldrar, mattelärare suckar tungt på arbetsrummen och eleverna gråter när de inser att framtiden är på väg att raseras någonstans mellan x och y och triangelns vinkel. Framtidens företagsledare och entreprenörer har fastnat i en andragradsekvation och kommer tyvärr inte därifrån.”

Ja, det är klart att eleverna gråter, för de vet mycket väl att om de gnäller tillräckligt mycket och länge så kommer kraven att sänkas och de kommer att bli godkända utan att behöva anstränga sig. Det de istället borde göra är att ta sig i kragen och plugga hårdare, men den typen av självklara krav ses väl närmast som sadistiska i dagens förslappade och socialistiska Sverige.

För övrigt så ställer jag mig mycket tveksam till om framtidens företagsledare och entreprenörer verkligen är de som inte ens klarar av sina gymnasieutbildningar!

”Den som skyller massmisslyckandet med att få 17-åringar att hantera kvadreringsregler på ”dåliga mattelärare” har nog, liksom kursplansförfattarna, helt och hållet glömt bort vad en tonåring är för någonting. Sverige ligger långt ner i internationella kunskapsmätningar gällande matematik […]”

Återigen; när Sverige ligger långt ned i internationella mätningar gällande mattekunskaper, då är ju frågan varför tonåringar i andra länder lyckas så mycket bättre? Har de bättre gener än vad svenska elever har? Knappast! Att skylla på att sina meningsmotståndare ”helt och hållet glömt bort vad en tonåring är för någonting” är bara skitsnack! Svenska tonåringar är alldeles för bortskämda jämfört med sina internationella diton – punkt slut!

”[…] jag vågar påstå att svenska elever är extremt duktiga på att analysera komplexa orsakssamband, på att ifrågasätta vedertagna sanningar och att tänka källkritiskt.”

Jag blir så trött på att denna myt om att svenskar är så rationella ständigt perpetueras. För mig är det solklart att det är precis tvärtom! Svenskar i allmänhet (och även andra folk i allmänhet) är extremt dåliga på att tänka rationellt; extremt dåliga på att att analysera komplexa orsakssamband; extremt dåliga på att ifrågasätta vedertagna sanningar, och extremt dåliga på att tänka källkritiskt. Det finns liksom ingen ”sjukdomsinsikt” överhuvudtaget i Sverige.

”Vill vi ha lydiga räknestickor som gör det som maskiner ändå kan göra […]”

Ytterligare ett uselt argument! Sist jag kollade så kunde min miniräknare klara av alla de fyra räknesätten, betyder det att vi ska skita i att lära oss multiplikationstabellen nu bara för att det finns teknologiska hjälpmedel som klarar av det åt oss? Naturligtvis inte!

Det är ju mycket apropå att artikelförfattaren föreslår logik som ett gymnasieämne, då han själv är i akut behov av att utbilda sig i ämnet.

Avslutningsvis en intressant kommentar från kommentarsfältet till denna GP-artikel, skriven av signaturen ”Serafia”:

”[…] Jag har jämfört mina läroböcker och kunskaper med barnbarnens vid samma ålder, de kan ingenting!Varken i språk, bortsett från pratengelska, eller andra ämnen. När jag visar matteböcker, språkskrivningar mm. Är de helt frågande. Ändå har de mycket höga betyg!”

GAME OVER

UPPDATERING (28 AUG 2012):

Författaren till GP-artikeln dök upp i kommentarsfältet på en annan blogg, som också bloggat om sitt ogillande av artikeln, där jag bemöter ytterligare av hans argument med min rakbladsvassa logik. 😉 Läs min demolering här: http://frekar12.wordpress.com/2012/08/26/2211/#comment-1014