Judiska konspirationsteorier DEL 2

Mina läsares reaktion när jag droppar ett nytt inlägg.

För er som kämpar med er logiska slutledningsförmåga så kan jag tala om att detta inlägg: Judiska konspirationsteorier DEL 2, är – hör och häpna – en uppföljning till inlägget: Judiska konspirationsteorier DEL 1. 😉 Har du inte läst DEL 1 ännu så kan du göra det antingen innan eller efter att du har läst detta inlägg.

VIKTIGT! I detta inlägg varken bekräftar eller dementerar förekomsten av judiska konspirationer. Det jag ämnar göra här är att återigen spela djävulens advokat. Jag ska alltså bemöta en del påståenden om att judiska konspirationer inte existerar, med så bra och starka motargument som jag kan komma på, oavsett vad jag själv faktiskt tror i frågan.

PÅSTÅENDE #1:

”Två judar möts i en debatt på TV och har diametralt skilda åsikter i en fråga. Alltså bevisar det att det inte finns någon judisk konspiration i frågan.”

En fotbollstränare kan ha en helt annan taktisk filosofi än en av sina spelare, men de tillhör fortfarande samma lag och vill nå samma mål. Det är bara det att de har olika åsikter om hur de ska nå det gemensamma målet. Samma sak skulle kunna gälla även judar.

Detta är en inkorrekt slutsats. Det finns egentligen flera sätt på vilket man kan vederlägga detta påstående, men jag ska här nöja mig med att bjuda på ett exempel. Som ni vet från tidigare inlägg så älskar jag sport-analogier, och just en sådan ska jag plocka fram här och nu.

Tänk er en fotbollstränare och en av sina spelare. Dessa kan ha diametralt skilda åsikter om taktiken de behöver följa för att vinna, men de spelar fortfarande för samma lag och vill båda två vinna.

Samma sak skulle kunna gälla även två judar som har diametralt skilda åsikter. De spelar båda två för samma lag och de vill båda två vinna, det är bara det att de är oense om vilken taktik de ska begagna för att nå det gemensamma målet.

.

Hitler som antirasist

Hur skulle det se ut om Hitler blev reformerad och kom tillbaka som antirasist? Kanske ger denna suveräna kortfilm oss svaret på den frågan:

Sveriges Radio ska lura sina lyssnare med argumentationsfel

Igår läste jag notisen ”SR granskar konspirationsteorier”. Där går att läsa:

”Konspirationsteorier kan ju vara harmlösa och roliga, som den att människan aldrig landat på månen. Men också farliga och vidriga när dom riktas mot grupper och människor. Till exempel den seglivade myten att romer stjäl barn eller att judarna styr världen”

SR påstås vara ”public service” och syssla med ”folkbildning”. Snarare public disservice och folkmissbildning. 🙂

Först en reflektion kring en del av citatet ovan: ”[Konspirationsteorier är] farliga och vidriga när dom riktas mot grupper och människor.”

Vad är det för dumheter! Realistiska konspirationsteorier måste i princip alltid inbegripa grupper eller människor, för det är endast människor som kan sammanstråla och utarbeta en intrikat plan som de sedan iscensätter. 9/11 kunde t.ex. omöjligen ha utförts av schimpanser, utan det måste rimligtvis ha varit en grupp av människor som utförde dådet. Därför är det varken farligt eller vidrigt att rikta konspirationsteorier mot grupper eller människor. Snarare bör det vara den rimliga utgångspunkten.

Så SR ska alltså granska populära ”konspirationsteorier”. Låt mig redan på förhand tala om hur programmet kommer att vara strukturerat, vad det går ut på, och vilket argumentationsfel de kommer att göra sig skyldiga till för att dupera sin publik.

Hur man avgör om en konspirationsteori är värd att tro på eller inte

Dags för ännu en ”reality check”!

Nyligen skrev jag i inlägget ”Konspirationsteori eller alternativ teori?” bland annat om hur begreppen ”konspirationsteorier” och ”konspirationsteoretiker” oftast används för att brännmärka folk med alternativa och bättre teorier som ”knäppgökar”, för att smutskasta dem och göra så att folk inte ens vill lyssna på vad de säger i syfte att dölja sanningen. I det här inlägget kommer jag att elaborera mina tankar kring ämnet och tala om hur man vet huruvida en ”konspirationsteori” är värd att ta på allvar eller ej.

Om man säger att man inte tror på någon konspirationsteori när det gäller 9/11, utan att man tror på den officiella förklaringen, så har man i princip idiotförklarat sig själv, då den offentliga förklaringen till 9/11 också är en konspirationsteori.

Så i princip så tror alla på konspirationsteorier utan att vara medvetna om det. Huruvida det man tror på är accepterat eller ej beror bara på vilka konspirationsteorier man tror på. Om man tror på de lögner som vi ofta matas med från offentligt håll så är man ”mentalt frisk”, men om man tror på alternativa förklaringar som är mer rationella så stämplas man som en ”knäppgök”.

De som styr världen styr även narrativet. Och de som styr narrativet bestämmer vad som är sant eller falskt; vad som är rätt eller fel att tänka; vilka åsikter som är rätt eller fel att ha; vilka teorier som är korrekta respektive inkorrekta, och vilka människor som är förnuftiga respektive farliga dårar. Tror man att de som styr narrativet är fullständigt ärliga och aldrig skulle kunna hitta på något i syfte att mörklägga och dupera så är man en idiot!

Och tror man inte på att konspirationsteorier kan existera så är man en ännu större idiot!

Konspirationsteori eller alternativ teori?

Vissa smädar legitima kritiker genom att obefogat kalla dem för ”foliehattar” och ”konspirationsteoretiker”. En bra utgångspunkt är därför att inte lyssna på de som hånar andra på detta sätt, utan istället ta reda på sanningen själv.

Att prata om ”konspirationsteorier” och att kalla folk för ”konspirationsteoretiker” är ett sätt att stämpla folk som knäppgökar i syfte att misskreditera dem, och framförallt i hopp om att försöka manipulera andra människor till att inte ens lyssna på de argument som de som belackas med epitetet ”konspirationsteoretiker” anför.

Det finns förvisso konspirationsteoretiker och konspirationsteorier som är orimliga och bisarra, men det finns också många seriösa röster som framför rimliga alternativa teorier som påvisar brister i de offentliga versionerna av diverse händelser, och som för detta stämplas som ”konspirationsteoretiker” i syfte att försöka marginalisera dem.

De som ivrigt konspirationsstämplar andra människor är vanligtvis en av två sorter:

1. De som har något att dölja och därmed något att förlora på att sanningen kommer fram.
2. Folk som inte vet bättre.

Man bör alltså skilja mellan konspirationsteorier och alternativa teorier. När det t.ex. gäller terrorattackerna den 11 september 2001, så är den officiella versionen HELT OMÖJLIG! Det kan helt enkelt inte ha gått till så som det officiella narrativet påtvingar, och det finns hur mycket bra material som helst som ingående förklarar varför det är en lögn. Här följer ett par nya och bra exempel: