Därför är partisympatiundersökningarna sannolikt manipulerade

Feministiskt Initiativ kuppades förmodligen in i EU-parlamentet. På bilden ser vi dess talesperson, alkoholisten Gudrun Schyman, bränna upp 100 000 kronor för att bevisa att hon är en idiot. (Yeah, som om vi inte redan visste det.)

Ingen har väl missat att vi för en månad sedan hade val till Europaparlamentet. Ingen har väl heller missat att Feministiskt Initiativ fick nästan hela 5,5 procent av rösterna i det valet. Hur gick det till egentligen? Fi har varit mer eller mindre ett promilleparti från begynnelsen fram till Europaparlamentsvalet i år. Men plöstligt bara veckor innan valet får partiet ett oförklarigt uppsving i opinionen. Vad kan det ha berott på?

Inom psykologin finns det ett välstuderat och välbelagt begrepp som kallas för sociala bevis, som innebär att vi människor tenderar att betrakta hur andra människor agerar för att få ledtrådar om hur vi själva ska agera, i synnerhet i tvetydiga situationer där vi är osäkra, vilket kan leda till s.k. flockbeteenden.

Ett exempel: Om vi ser massor av positiva recensioner för en ny film, eller ännu hellre, hör våra vänner prata om den i väldigt positiva ordalag, då är sannolikheten god att vi ska resonera: ”Jag borde nog ta och kolla in den här filmen som alla surrar om.” Filmen har då fått tillräckligt med sociala bevis i våra ögon.

Att det här med att köpa till sig sociala bevis existerar är något som vi redan sett prov på i USA. Det har nämligen avslöjats att Barack Obama har hela 19,5 miljoner falska Twitter-följare för att ge sken av att han är populärare än vad han verkligen är. Men sker samma sak i Sverige? Och även med partisympatiundersökningar?