En diskussion om välfärd och beskattning med Jan Milld

Folkbildaren Jan Milld (bilden) och jag har en samsyn i en rad frågor, men på områden som t.ex. välfärd och beskattning är vi dock oense.

Jag hade nyligen en kort diskussion med samhällsdebattören och folkbildaren Jan Milld, i kommentarsfältet på hans blogg, om ämnen som rubriken till detta inlägg redan har informerat er om, och jag tänker här återpublicera det samtalet. Jag kommer även att avsluta inlägget med några tankar som jag aldrig tog upp i vår utväxling, samt ge er ett par videor som rör dessa ämnen att kolla in.

Jag vill dock först inleda med att säga att jag gillar Jan Milld. Han är en väldigt beläst och knivskarp analytiker på en rad områden, och framförallt uppskattar jag hans geopolitiska analyser som är bland de mest klarsynta i hela Sverige. Så om du inte redan har stiftat bekantskap med Jan Millds blogg så rekommenderar jag att du gör det. Den är en veritabel kunskapsbank när det gäller t.ex. 9/11 och den pågående Ukraina-krisen.

Det finns dock frågor där jag och Jan är oense, och den diskussion som jag här kommer att återpublicera utgör ett sådant exempel. Enligt mig är det enormt viktiga ämnen som vi här försöker ge oss i kast med, och ämnen som tyvärr har diskuterats alldeles för lite. Min förhoppning är att vårt meningsutbyte ska ge er läsare tankeföda, och kanske rentav nya perspektiv.

Nu till vårt samtal som började med att jag kommenterade Jans inlägg med rubriken ”Jämlikhet?”. (Du behöver dock inte läsa det för att kunna hänga med i vår utväxling):

GALNE GUNNARS INLEDANDE KOMMENTAR:

Hollywoodproducent förespråkar etnisk homogenitet

Hollywoodproducenten Chuck Lorre ”gillar lika”.

Chuck Lorre, en av TV-världens största producenter och skaparen av succéserier som ”Två och en halv män” och ”The Big Bang Theory” hyllar etnisk homogenitet på sin hemsida. Lorre, som är etnisk jude* och vars riktiga namn är Chaim Levine, skriver så här i ett inlägg:

”Jag skriver detta ”Vanity Card” i Israel. Jag gillar att vara här. Inte på grund av geografin, eller arkitekturen, eller ens historien. Nej, jag gillar det eftersom det är för första gången i mitt liv som jag är omgiven av DNA som är mycket likt mitt eget. Tills jag kom hit, tills jag vandrade runt i Tel Aviv och Jerusalem, insåg jag inte hur mycket min dubbelhelix längtade efter att vara runt liknande strängar. Det betyder dock inte att jag inte ibland gör exakt samma genetiska erfarenhet i Beverly Hills (i synnerhet på kinakrogar på söndagkvällar). Men den rena homogeniteten i Israel överväldigar vilken Kung Pao-sammankomst till överpris på ”Mr Chows” som helst. Polisen, taxichauffören, hotellets concierge, piloten, servitören, skoförsäljaren, den vackra flickan som tittar rakt igenom mig som om jag inte ens existerar – alla judar! Om jag vore tvungen att sammanfatta, skulle jag säga att känslan är som att vara på ett B’nai B’rith-sommarläger som är omgivet av miljontals galna jävlar som hatar ljudet av barn som spelar ”tetherball”, och det enda det stackars lilla lägret har på pluskontot är morskhet och kärnvapen. Hur som helst, så måste jag lita på att min instinktiva och mycket behagliga reaktion är någon sorts evolutionär stamtillhörighets-sak. Någon sorts överlevnadsgen som gör att människor vill vara med sin födelsegrupp. Vilket väcker frågan, varför har jag tillbringat en hel livstid med att röra mig bort ifrån den gruppen? Hur blev Chaim till Chuck? Hur blev Levine till Lorre? Det enda svar jag kommit fram till är detta: När jag som liten pojke gick i hebreisk skola sade rabbinerna regelbundet till oss att vi var det utvalda folket. Att vi var Guds favoriter. Vilket är gott och väl, förutom att jag åkte hem, observerade min familj och, trots min ringa ålder, tänkte för mig själv: ”skit$#@*!.””