Judiska konspirationsteorier – ett svar till Lars Bern

Lars Bern, som ofta skriver klokt i många olika frågor, har nyligen levererat ett mycket svagt och servilt inlägg på sin blogg, där han låter meddela att alla funderingar kring judars eventuella etnocentrism är helt tabu på hans blogg.

Jag har kritiserat Lars Bern tidigare i mitt inlägg: ”Falska halshuggningar en ursäkt för att bomba Syrien”. När jag nu tänker kritisera honom igen så kanske det därför framstår som om jag ogillar hela hans bloggverksamhet. Så är det verkligen inte. Tvärtom så gillar jag det mesta av vad han skriver. När det gäller hans geopolitiska analyser så har han rätt till 65 procent. När det gäller kost och hälsa har han rätt i 80-90 procent av det han skriver. Och när det gäller klimatbluffen så anser jag att han har helt rätt i sina analyser. Så det finns en ganska bred samsyn oss emellan. Hans blogg återfinns dock ej bland mina länkar i högermarginalen eftersom jag anser att det finns de som är mycket bättre analytiker än vad Lars Bern är. Se mina länkar i högermarginalen för ypperliga exempel. Men om inget annat så är Lars Berns blogg en bra inkörsport till geopolitik. Börja med hans blogg för att få lite kött på benen, sen kan du komma till min blogg och de jag länkar till för att få de riktigt tunga grejerna. 😉

Nu är det emellertid läge att gå från ros tillbaka till ris igen, i och med att Lars Bern har producerat ett svagt och servilt alster med rubriken: ”Kommentarer rörande raser och etnisk tillhörighet”, där han tar avstånd ifrån:

”[D]en urgamla fördomen om en judisk världskonspiration mot resten av mänskligheten.”

Och han avslutar sin text med att förkunna:

”Mot den bakgrund jag tecknat här kommer jag i fortsättningen att refusera alla kommentarer som på något sätt försöker basera sin argumentation på ras och etnicitet.”

Det finns många som menar att det i själva verket är judar som styr världen bakom kulisserna och att politikerna endast är deras marionetter. Ligger det någonting i denna uppfattning eller inte? Som med allt annat, så är det upp till envar att göra sina efterforskningar och bilda sig en egen uppfattning i frågan.

Eftersom Lars Bern inte låter mig kommentera på sin blogg efter att jag skrev kritiskt om honom, så använder jag ånyo min egen blogg för att leverera ett genmäle. Jag kommer att börja med att analysera om själva idén med till exempel ”en judisk världskonspiration” överhuvudtaget är möjlig och rationell, och jag kommer att analysera hållbarheten i några av de argument som framläggs för att avfärda den typen av konspirationsteorier som trams. Därefter kommer jag att gå igenom ett antal saker som Lars Bern skriver och ge min syn på hans argument – eller brist därav.

VIKTIGT! I detta inlägg varken bekräftar eller dementerar jag den eventuella förekomsten av judiska konspirationer, utan jag bemöter först och främst Lars Berns icke-existerande argument i frågan. Jag försvarar också rätten till att utröna huruvida judiska konspirationer existerar eller ej, och jag tar även ställning till huruvida det är möjligt att det finns sådana konspirationer och hur rationellt det är att tro på dem. Men jag varken bekräftar eller dementerar att judiska konspirationer verkligen existerar.

Okej, då kör vi! 😉

Hitler som antirasist

Hur skulle det se ut om Hitler blev reformerad och kom tillbaka som antirasist? Kanske ger denna suveräna kortfilm oss svaret på den frågan:

Hollywoodproducent förespråkar etnisk homogenitet

Hollywoodproducenten Chuck Lorre ”gillar lika”.

Chuck Lorre, en av TV-världens största producenter och skaparen av succéserier som ”Två och en halv män” och ”The Big Bang Theory” hyllar etnisk homogenitet på sin hemsida. Lorre, som är etnisk jude* och vars riktiga namn är Chaim Levine, skriver så här i ett inlägg:

”Jag skriver detta ”Vanity Card” i Israel. Jag gillar att vara här. Inte på grund av geografin, eller arkitekturen, eller ens historien. Nej, jag gillar det eftersom det är för första gången i mitt liv som jag är omgiven av DNA som är mycket likt mitt eget. Tills jag kom hit, tills jag vandrade runt i Tel Aviv och Jerusalem, insåg jag inte hur mycket min dubbelhelix längtade efter att vara runt liknande strängar. Det betyder dock inte att jag inte ibland gör exakt samma genetiska erfarenhet i Beverly Hills (i synnerhet på kinakrogar på söndagkvällar). Men den rena homogeniteten i Israel överväldigar vilken Kung Pao-sammankomst till överpris på ”Mr Chows” som helst. Polisen, taxichauffören, hotellets concierge, piloten, servitören, skoförsäljaren, den vackra flickan som tittar rakt igenom mig som om jag inte ens existerar – alla judar! Om jag vore tvungen att sammanfatta, skulle jag säga att känslan är som att vara på ett B’nai B’rith-sommarläger som är omgivet av miljontals galna jävlar som hatar ljudet av barn som spelar ”tetherball”, och det enda det stackars lilla lägret har på pluskontot är morskhet och kärnvapen. Hur som helst, så måste jag lita på att min instinktiva och mycket behagliga reaktion är någon sorts evolutionär stamtillhörighets-sak. Någon sorts överlevnadsgen som gör att människor vill vara med sin födelsegrupp. Vilket väcker frågan, varför har jag tillbringat en hel livstid med att röra mig bort ifrån den gruppen? Hur blev Chaim till Chuck? Hur blev Levine till Lorre? Det enda svar jag kommit fram till är detta: När jag som liten pojke gick i hebreisk skola sade rabbinerna regelbundet till oss att vi var det utvalda folket. Att vi var Guds favoriter. Vilket är gott och väl, förutom att jag åkte hem, observerade min familj och, trots min ringa ålder, tänkte för mig själv: ”skit$#@*!.””