Journalisternas och feministernas agendor

Den lumpna blaskan DN och dess chefredaktör, Peter Wolodarski, är öppna med att de har en agenda.

I våras förkunnande Dagens Nyheters chefredaktör, Peter Wolodarski, att tidningen framledes kommer att satsa mer på ”agendasättande journalistik”. Det innebär alltså att tidningen lämnat tanken om att förmedla en rättvis och objektiv bild av verkligheten bakom sig, till förmån för ett skapat narrativ i syfte att påverka läsarnas åsikter. Förvisso så har alla tidningar drivit denna linje sedan 60-talet, men det är ju fint att DN nu åtminstone väljer att vara ärliga med sina intentioner.

Hur tar sig då denna agendasättande journalistik form i verkligheten? För att få reda på svaret så ska vi kika på ett kort stycke från en artikel i DN från häromdagen, där vi fick en lektion i hur man förvanskar och vinklar i agendasättande syfte.

” Nyhetsbyråns reporter har även talat med svenskar som tycker att Sveriges fokus på jämställdhet mellan könen gått för långt.

– Om de vill ha en annan typ av filmer så borde de producera dem själva i stället för att klanka ned på andra, säger bloggaren och genusdebattören Tanja Bergkvist som har en blogg om Sveriges ”jämställdhetshysteri”.”

Artikel i DN bygger på en artikel från Associated Press (AP), och det stycke jag citerade ovan ur DN ska jag nu nedan citera ur originalet från AP:

”For some, though, Sweden’s focus on gender equality has gone too far.

”If they want different kind of movies they should produce some themselves and not just point fingers at other people,” said Tanja Bergkvist, a physicist who writes a blog about Sweden’s ”gender madness.””

Fil. Dr. i matematik, Tanja Bergkvist, bedriver en kamp mot fördumningsindustrin på sin eminenta blogg. (Klicka på bilden för att besöka hennes blogg …efter att du har läst klart mitt inlägg förstås!) 😉

Som vi kan se så finns det ett par diskrepanser i översättningen som till synes verkar vara små och betydelselösa, men som i själva verket är mycket viktiga. Först en introduktion av kvinnan som gör uttalandet i citatet ovan: Tanja Bergkvist. På hennes blogg återfinns ett imponerande CV som tillkännager att hon har en doktorsexamen i matematik och även en kandidatexamen i slaviska språk. Vi kommer att återkomma till Dr. Bergkvists examina – och om varför de i sammanhanget är viktiga – längre fram. Men först åter till de artiklar jag citerade:

Det första felet som de båda artiklarna (medvetet?) gör, är att omnämna Dr. Bergkvist som en person som anser att ”jämställdhet mellan könen gått för långt”. Jag har under fyra års tid regelbundet följt hennes blogg, och jag ser absolut ingenting där som tyder på att hon är emot jämställdhet. Tvärtom så stödjer hon jämställdhet mellan könen i allra högsta grad. Vad hon däremot opponerar sig emot är – om jag har förstått henne korrekt – främst två centrala delar:

1. Påståenden om att alla könsskillnader mellan män och kvinnor skulle vara socialt konstruerade så som genus”vetarna” påstår.
   
2. Att det feministerna håller på med är att driva en egen agenda som inte har någonting med jämställdhet att göra, utan snarare driver på en ojämställd utveckling som resulterar i mansdiskriminering.

Jag har lösningen på det här med kvotering

Som ni säkert redan vet så talas det från politiskt håll om kvotering. Nu senast så var det vår finansminister Anders Borg som sa att han öppnar upp för könskvotering. Tanken är att de ska könsdiskriminera män i jämställdhetens namn. Sug på den ett tag! Alltså, män och kvinnor ska inte ha samma möjligheter att nå bolagsstyrelser, utan männen ska diskrimineras till förmån för kvinnorna. Och sen har de mage att kalla det för jämställdhet!?

Sen har det dessutom fastslagits av både den tidigare socialistiska- och den nuvarande borgerliga regeringen att jämställdhet betyder 50/50 fördelning mellan män och kvinnor, vilket också är helt idiotiskt, då det inte har något med jämställdhet att göra alls. För om människor får välja fritt så blir det för det mesta inte någon exakt 50/50 fördelning någonstans. Alltså har de ingen respekt för människans fria vilja.

PK-lögnerna om invandrarnas brottslighet vederlagda

Vänstermaffian har ett flertal favoritbortförklaringar till varför invandrare är så kraftigt överrepresenterade i brottsstatistiken inom all brottslig verksamhet. I Brås rapport: ”Invandrares och invandrares barns brottslighet” (Brå 1996:2), så vederläggs de vanligast förekommande av dessa bortförklaringar.

Innan jag går vidare så ska jag bemöta den kritik jag ibland får när jag åberopar denna rapport i debatter. Klagomålet gäller att rapporten är från år 1996. Jag har två svar på den kritiken:

1. Naturligtvis vore det både önskvärt och nödvändigt med nyare – och gärna årliga – rapporter i detta mycket viktiga ämne. Och det finns faktiskt en nyare version från 2005 som du kan ta del av här: ”Brottsligheten bland personer födda i Sverige och i utlandet” (Brå 2005:17), men den rapporten är ännu mer politisk korrekt än den här från 1996. Det argument som förs fram från politikerna är att det inte är viktigt att ta fram fakta kring invandrares brottslighet.

   Naturligtvis är detta rent skitsnack! Hade verkligheten visat att invandrare begår färre brott än svenskar, så hade de släppt sådana här rapporter en gång per kvartal för att trycka upp i nyllet på oss invandringskritiker, och inte minst för att täppa till truten på Sverigedemokraterna. Anledning till att detta inte görs är med största sannolikhet att sanningen är horribel, och mycket värre idag än vad den har varit vid de två tidigare rapporttillfällena.

2. Den andra invändningen jag har mot kritiken, är att det inte finns något som talar för att situationen skulle vara bättre idag. När mångkultursvurmarna klagar på att rapporten är från 1996, så antar jag att de menar att det inte ser ut så idag, och att situationen då alltså skulle ha förbättrats till invandrarnas fördel. Men vad är det egentligen som talar för att situationen skulle ha förbättrats sedan t.ex. 2005? Det vi vet är att Brås forskning de facto har kommit fram till de slutsatser som jag kommer att presentera i denna text, och jag ser inga anledningar till att situationen skulle ha förbättrats till invandrarnas fördel sedan den senaste rapporten.

   Det enda rimliga är att den som framför kritik mot att de båda rapporterna är gamla, presenterar något annat underlag som kan föranleda en omvärdering av de tidigare slutsatserna. Fram tills dess att våra makthavare eventuellt någon dag beställer fram en ny rapport, så ser jag ingen anledning till att tro att omständigheterna skulle ha förbättrats – snarare förvärrats!

Ett argument som ofta förs fram av mångkulturens apologeter är att det skulle finnas en ”strukturell rasism” som gör att invandrare diskrimineras av rättssystemet. Denna hypotes vederläggs av Brå:

På sidan 88 i rapporten (sidan 46 i pdf-dokumentet) kan vi läsa följande:

”Vid analyser av orsakerna till invandrares överrepresentation i brottslighet har flera hypoteser lagts fram. En hypotes är att invandrares överrepresentation vad gäller registrerad brottslighet kan bero på att invandrare diskrimineras i rättssystemet dvs. att invandrare i själva verket inte begår fler brott än svenskar men att sannolikheten för att de skall upptäckas och registreras är högre än för svenskar. Slutsatsen beträffande denna hypotes är att det är osannolikt att invandrare i någon högre grad löper större risk att registreras för ett begånget brott än svenskar. Slutsatsen baseras dels
på utländska resultat, dels på det faktum att invandrarnas överrepresentation är
generell och gäller alla enskilda brottstyper, även sådana där det inte kan finnas
skillnader i sannolikheten att registreras för ett begånget brott…

[…]

Det tycks inte heller vara så att invandrare i Sverige diskrimineras i domstolarna så till vida att de löper större risk än svenskar att dömas för ett brott de är misstänkta för…

[…]

Invandrarnas överrepresentation i registrerad brottslighet är med stor säkerhet faktisk.

Det är alltså osannolikt att invandrare oskyldigt anklagas för brott på grund av svenskars rasism, som det ofta påstås från kulturmarxistiskt håll.

Vidare kan vi på sidan 89 (sidan 46 i pdf-dokumentet) läsa:

Senare års diskussioner har gjort gällande att invandrares (egentligen utländska medborgares) överrepresentation i registrerad brottslighet skulle kunna bero på att invandrarpopulationen består aven proportionellt sett hög andel, unga män – och det är de unga männen som står för en stor andel av den registrerade brottsligheten. Det har också påpekats, att invandrare oftare bor i storstäder, där risken för att hamna i brottslighet är avsevärt större än i andra delar av landet. Att dessa hypoteser inte har någon relevans har belagts empiriskt i denna undersökning. Invandrares överrepresentation i brottslighet beror inte på en ogynnsam fördelning vad gäller kön, ålder eller bostadsort. Den beror inte heller på en generellt sett låg socioekonomisk status (mätt genom s.k. SEI-kod) i Sverige.

Notera framförallt sista stycket: [Invandrares överrepresentation i brottslighet] beror INTE heller på en generellt sett låg socioekonomisk status…

Så om det inte beror på Expos, och deras lakejers, favoritbortförklaring/”argument”, det vill säga låg socioekonomisk status, vad kan det då bero på? Min personliga teori är att det beror på kulturella skillnader; en teori som även den före detta folkpartistiske politikern Mauricio Rojas framlade, i sin numera klassiska debattartikel i DN från 2005: ”Kulturarv ligger bakom invandrarnas brottslighet”.

En annan sak som är intressant är det faktum att sydostasiater är kraftigt underrepresenterade i brottsstatistiken.

Återigen kan vi på sidan 89 (sidan 46 i pdf-dokumentet) läsa:

”Vad som framför allt kan tyckas tala mot hypotesen att invandringssituationen
genererar brottslighet är att det finns stora skillnader i brottsparticipation mellan invandrare från olika ursprungsländer. Det gäller då främst invandrare från
sydostasien som, jämfört med exempelvis flertalet andra långväga invandrare, har en brottsparticipation som är tre gånger lägre. Det är inte sannolikt att invandringssituationen för sydostasiaterna kan avvika så mycket från invandringssituationen för invandrare från andra fjärran länder att det skulle kunna förklara denna stora skillnad.”

Det intressanta här är att det ofta anförs att invandrarnas överrepresentation inom all brottslig verksamhet beror på utanförskap, som i sin tur beror på svenskarnas påstådda rasism. Begrepp som ”strukturell rasism” och ”institutionell rasism” brukar rapas upp som på kommando i dessa sammanhang.

Men, om det nu är så att svenskar är så fruktansvärt rasistiska, hur kommer det sig då att sydostasiater klarar sig så mycket bättre och har en brottsparticipation som är tre gånger lägre? För att parafrasera Brås slutsats, så är det mycket osannolikt att svenskar skulle vara rasistiska mot invandrare från t.ex. Somalia och Irak, men samtidigt inte rasistiska mot invandrare från t.ex. Japan.

Därmed har Brå även vederlagt denna myt till förklaringsmodell!

SÅ VAD HAR VI LÄRT OSS IDAG?:

• Det är osannolikt att det finns en ”strukturell rasism” som gör att invandrare döms oskyldigt eller döms hårdare än svenskar.
• Invandrarnas överrepresentation i registrerad brottslighet är med stor säkerhet faktisk.
• Invandrares överrepresentation inom all brottslighet verksamhet beror inte på en generellt sett låg socioekonomisk status.
• Att det finns stora skillnader i brottsparticipation mellan olika invandrargrupper, innebär att det är högst osannolikt att det är svenskarnas rasism som ligger till grund för den, då den i sådana fall skulle drabba alla fjärrinvandrare ungefär likvärdigt, vilket alltså inte är fallet.

SÅ VAD KAN DU GÖRA NU?:

Sprid det här blogginlägget! Sprid den här kunskapen! Så att vi någon dag – istället för att fortsätta vara fast i de politiskt korrekta lögnerna – insha’Allah, kan börja utröna och diskutera de verkliga orsakerna till dessa problem.