Journalisternas och feministernas agendor

Den lumpna blaskan DN och dess chefredaktör, Peter Wolodarski, är öppna med att de har en agenda.

I våras förkunnande Dagens Nyheters chefredaktör, Peter Wolodarski, att tidningen framledes kommer att satsa mer på ”agendasättande journalistik”. Det innebär alltså att tidningen lämnat tanken om att förmedla en rättvis och objektiv bild av verkligheten bakom sig, till förmån för ett skapat narrativ i syfte att påverka läsarnas åsikter. Förvisso så har alla tidningar drivit denna linje sedan 60-talet, men det är ju fint att DN nu åtminstone väljer att vara ärliga med sina intentioner.

Hur tar sig då denna agendasättande journalistik form i verkligheten? För att få reda på svaret så ska vi kika på ett kort stycke från en artikel i DN från häromdagen, där vi fick en lektion i hur man förvanskar och vinklar i agendasättande syfte.

” Nyhetsbyråns reporter har även talat med svenskar som tycker att Sveriges fokus på jämställdhet mellan könen gått för långt.

– Om de vill ha en annan typ av filmer så borde de producera dem själva i stället för att klanka ned på andra, säger bloggaren och genusdebattören Tanja Bergkvist som har en blogg om Sveriges ”jämställdhetshysteri”.”

Artikel i DN bygger på en artikel från Associated Press (AP), och det stycke jag citerade ovan ur DN ska jag nu nedan citera ur originalet från AP:

”For some, though, Sweden’s focus on gender equality has gone too far.

”If they want different kind of movies they should produce some themselves and not just point fingers at other people,” said Tanja Bergkvist, a physicist who writes a blog about Sweden’s ”gender madness.””

Fil. Dr. i matematik, Tanja Bergkvist, bedriver en kamp mot fördumningsindustrin på sin eminenta blogg. (Klicka på bilden för att besöka hennes blogg …efter att du har läst klart mitt inlägg förstås!) 😉

Som vi kan se så finns det ett par diskrepanser i översättningen som till synes verkar vara små och betydelselösa, men som i själva verket är mycket viktiga. Först en introduktion av kvinnan som gör uttalandet i citatet ovan: Tanja Bergkvist. På hennes blogg återfinns ett imponerande CV som tillkännager att hon har en doktorsexamen i matematik och även en kandidatexamen i slaviska språk. Vi kommer att återkomma till Dr. Bergkvists examina – och om varför de i sammanhanget är viktiga – längre fram. Men först åter till de artiklar jag citerade:

Det första felet som de båda artiklarna (medvetet?) gör, är att omnämna Dr. Bergkvist som en person som anser att ”jämställdhet mellan könen gått för långt”. Jag har under fyra års tid regelbundet följt hennes blogg, och jag ser absolut ingenting där som tyder på att hon är emot jämställdhet. Tvärtom så stödjer hon jämställdhet mellan könen i allra högsta grad. Vad hon däremot opponerar sig emot är – om jag har förstått henne korrekt – främst två centrala delar:

1. Påståenden om att alla könsskillnader mellan män och kvinnor skulle vara socialt konstruerade så som genus”vetarna” påstår.
   
2. Att det feministerna håller på med är att driva en egen agenda som inte har någonting med jämställdhet att göra, utan snarare driver på en ojämställd utveckling som resulterar i mansdiskriminering.

Svar på tal till välfärdshallickarna

Nuff said!

Precis som när man säger att man vill minska invandringen, så får man när man säger att man vill avskaffa välfärden, höra att man är ”en dålig människa”, ”med en hemsk människosyn”, och annat korkat skitprat. Vidare så bemöts man av usla och flummiga argument. Låt oss ta en titt på ett par av dessa:

”Du kanske kan jobba och ta hand om dig själv, men vem ska ta hand om de som inte kan jobba och ta hand om sig själva?”

De som inte kan jobba och ta hand om sig själva ska bli omhändertagna av sina släktingar. Om inte ens släktingarna vill ta hand om sina egna, varför ska då alla vi andra tvingas göra det genom att bli bestulna på det vi jobbat hårt för genom beskattning? Det är inget annat än rent vansinne! (Jag har bloggat om detta tidigare i inlägget: Vem ska ta hand om de som inte kan ta hand om sig själva?)

I de fall då inga släktingar finns vid liv, så får det fåtal som berörs försörjas av frivilliga donationer från andra. Det är rättvist för det tvingar ingen att betala för någon annan. Vi svenskar är hur bra som helst på att donera pengar till välgörande ändamål, och utan en välfärdsstat och utan skatter så skulle förmodligen viljan att donera till välgörande ändamål bara öka.