Journalisternas och feministernas agendor

Den lumpna blaskan DN och dess chefredaktör, Peter Wolodarski, är öppna med att de har en agenda.

I våras förkunnande Dagens Nyheters chefredaktör, Peter Wolodarski, att tidningen framledes kommer att satsa mer på ”agendasättande journalistik”. Det innebär alltså att tidningen lämnat tanken om att förmedla en rättvis och objektiv bild av verkligheten bakom sig, till förmån för ett skapat narrativ i syfte att påverka läsarnas åsikter. Förvisso så har alla tidningar drivit denna linje sedan 60-talet, men det är ju fint att DN nu åtminstone väljer att vara ärliga med sina intentioner.

Hur tar sig då denna agendasättande journalistik form i verkligheten? För att få reda på svaret så ska vi kika på ett kort stycke från en artikel i DN från häromdagen, där vi fick en lektion i hur man förvanskar och vinklar i agendasättande syfte.

” Nyhetsbyråns reporter har även talat med svenskar som tycker att Sveriges fokus på jämställdhet mellan könen gått för långt.

– Om de vill ha en annan typ av filmer så borde de producera dem själva i stället för att klanka ned på andra, säger bloggaren och genusdebattören Tanja Bergkvist som har en blogg om Sveriges ”jämställdhetshysteri”.”

Artikel i DN bygger på en artikel från Associated Press (AP), och det stycke jag citerade ovan ur DN ska jag nu nedan citera ur originalet från AP:

”For some, though, Sweden’s focus on gender equality has gone too far.

”If they want different kind of movies they should produce some themselves and not just point fingers at other people,” said Tanja Bergkvist, a physicist who writes a blog about Sweden’s ”gender madness.””

Fil. Dr. i matematik, Tanja Bergkvist, bedriver en kamp mot fördumningsindustrin på sin eminenta blogg. (Klicka på bilden för att besöka hennes blogg …efter att du har läst klart mitt inlägg förstås!) 😉

Som vi kan se så finns det ett par diskrepanser i översättningen som till synes verkar vara små och betydelselösa, men som i själva verket är mycket viktiga. Först en introduktion av kvinnan som gör uttalandet i citatet ovan: Tanja Bergkvist. På hennes blogg återfinns ett imponerande CV som tillkännager att hon har en doktorsexamen i matematik och även en kandidatexamen i slaviska språk. Vi kommer att återkomma till Dr. Bergkvists examina – och om varför de i sammanhanget är viktiga – längre fram. Men först åter till de artiklar jag citerade:

Det första felet som de båda artiklarna (medvetet?) gör, är att omnämna Dr. Bergkvist som en person som anser att ”jämställdhet mellan könen gått för långt”. Jag har under fyra års tid regelbundet följt hennes blogg, och jag ser absolut ingenting där som tyder på att hon är emot jämställdhet. Tvärtom så stödjer hon jämställdhet mellan könen i allra högsta grad. Vad hon däremot opponerar sig emot är – om jag har förstått henne korrekt – främst två centrala delar:

1. Påståenden om att alla könsskillnader mellan män och kvinnor skulle vara socialt konstruerade så som genus”vetarna” påstår.
   

2. Att det feministerna håller på med är att driva en egen agenda som inte har någonting med jämställdhet att göra, utan snarare driver på en ojämställd utveckling som resulterar i mansdiskriminering.

Det är fullt naturligt att bli förbryllad när man hör feminister prata.

Det Dr. Bergkvist står för är alltså inte något som motarbetar jämställdheten, utan snarare något som befrämjar den. Min slutsats av det hon skriver på sin blogg är att hon dessutom anser att vi redan har ett jämställt samhälle. Således är påståendet om att hon anser att ”jämställdhet mellan könen gått för långt” en gravt missvisande formulering. Detta är en väldigt vanlig och manipulativ taktik som journalister och feminister begagnar sig av, i syfte att lägga ord i munnen på folk, med en förhoppning om att denna felrepresentation ska smutsa ned anseendet hos den drabbade.

Nu till de punkter där DN förvanskar och vinklar i agendasättande syfte, vilka i detta fall är två till antalet:

1. Det faktum att DN varken nämner Dr. Bergkvists titel eller hennes profession.
2. Att de påstår att hon har en blogg om Sveriges ”jämställdhetshysteri”.

När det gäller den första punkten, så är både hennes titel och profession viktiga i sammanhanget, såtillvida att hon som kvinnlig matematiker sticker ut i ett väldigt mansdominerat fält. Att hon dessutom som kvinna har en doktorsexamen i detta kraftigt mansdominerad fält är naturligtvis än mer ovanligt. Anledningen till att de vinklar på detta sätt är:

För det första, därför att en kvinnlig doktor i matematik inte passar in i den bild – det narrativ – de vill förmedla. Istället för att skriva att hon är matematiker med en doktorsexamen i ämnet, så kallar de henne bara för ”bloggare”. Hon reduceras på detta sätt effektivt till vem som helst; som vilken tonårsbrud som helst som bloggar om skor och läppstift. (Här ska tilläggas att AP:s ursprungsartikel gör ett misstag och uppger att hon är fysiker istället för matematiker, men de väljer åtminstone att omnämna hennes profession, medan DN varken återger eller rättar informationen, utan bara utelämnar den viktiga detaljen i uppenbart propagandistiskt syfte).

Jämställdhet på feministiskt vis…

För det andra, så vill de förmedla att alla som har politiskt inkorrekta åsikter som att ifrågasätta genus”vetenskapen” och feminismen är lågutbildade idioter, och då passar det helt enkelt illa med en kritiker som innehar en doktorsexamen. För att bibehålla denna myt om att det bara är lågutbildade idioter som ifrågasätter dessa områden, så utelämnar DN lägligt nog Dr. Bergkvist titel och profession, vilket gör att de flesta som inte är bekanta med henne kommer se henne som ”vem som helst” på det sätt som jag beskrev ovan.

För det tredje, så är det ett välstuderat faktum att vi människor i allmänhet har en hög auktoritetstilltro. Det finns gott om forskning som visar detta. En akademisk titel är en form av auktoritetssymbol, och när DN utelämnar Dr. Bergkvists doktorstitel så är detta ett sätt att beröva henne på auktoritet och legitimitet. Detta är naturligtvis journalisterna väl medvetna om, och de drar sig inte för ett ögonblick för att utnyttja det i propagandistiskt syfte.

För det spelar faktiskt roll vem som säger en sak. Vi lägger i allmänhet mer vikt vid uttalanden från statsminister Fredrik Reinfeldt än av Nisse i Hökarängen. Vi är i allmänhet mer redo att lyssna på vad en ekonomiexpert i TV har att säga om konjukturen än vad brevbäraren har att säga om densamma. Alla människors uttalanden lägger vi alltså inte lika stor vikt vid, och det är bara naturligt att vi värderar högre de yttranden som kommer ifrån folk som vi uppfattar som auktoriteter.

En passning från Galne Gunnar till alla patetiska feminister där ute…

Om DN istället hade skrivit att Tanja Bergkvist – en kvinnlig filosofie doktor i matematik – är emot genusvansinnet, så hade de gett henne en status- och auktoritetsställning som hade brutit mot det falska narrativ de under årtionden förmedlat, samt att det hade ökat läsarnas vilja och benägenhet att lyssna på – och ta till sig av – hennes kritik, och detta vill naturligtvis journalisterna undvika till varje pris…

Är det egentligen inte mycket märkligt att DN med sin feministiska agenda väljer att inte framhålla Dr. Bergkvists doktorsexamen i matematik? För om feministerna verkligen bryr sig om kvinnor, och om de verkligen är måna om deras framgångar så som de påstår, då borde ju Dr. Bergkvist vara något av en förebild för dem. En kvinna som erhållit en doktorsexamen i ett starkt mansdominerat fält är någon de borde lyfta fram och stoltsera med. Någon för unga tjejer att inspireras av och försöka emulera, och någon som faktiskt visar att kvinnor också kan. Men istället väljer de alltså att försöka förminska henne. Det man således kan konstatera är att det uppenbarligen finns en annan agenda som för journalister och feminister är viktigare än att framhålla kompetenta kvinnor…

När det gäller den andra punkten, där DN påstår att Dr. Bergkvist har en blogg om Sveriges ”jämställdhetshysteri”, så är det också ett mycket skamligt försök till att smutskasta henne genom att tillskriva henne en åsikt som hon inte har. ”Jämställdhetshysteri” tyder ju på att man tycker att det är för mycket av varan jämställdhet och att man vill ha mindre av det, något som jag återigen betonar att jag under fyra års frekventerande av hennes blogg aldrig någonsin sett henne vare sig förespråka eller ens påpeka.

Feminister och journalister förvränger medvetet verkligheten.

Det otroligt fula i detta ordvrängande är att det som i originalartikeln lyder ”gender madness”, är det som översatts till ”jämställdhetshysteri”. ”Gender” betyder genus och inte jämställdhet. Jämställdhet på engelska är ”equality”. Hade det stått ”equality madness” så hade det alltså varit korrekt att skriva ”jämställdhetshysteri”, men inte annars. Dessutom så vet alla vi som är väl bekanta med Dr. Bergkvists blogg att hon ofta pratar om ”genusvansinnet”, vilket på engelska blir just ”gender madness” som det står i originalet från AP. Alltså har hon säkerligen blivit ordagrant citerad av dem, men totalt förvrängd av DN.

Denna ”felöversättning” kan inte vara annat än fullt medveten, och den visar med all önskvärd tydlighet vad DN:s ”agendasättande journalistik” egentligen handlar om. Och den handlar bevisligen och definitivt inte om ärlighet… Den här typen av fulspel visar också tydligt hur man i ett mycket kort stycke, med mycket små ”justeringar”, radikalt kan ändra innehållet i någons utsaga för att få vederbörande att framstå i dålig dager. Det är rent ut sagt vidrigt!

Varför använder sig feminister av denna typ av fulspel? För att besvara den frågan så ska vi först kika på deras säljtaktik av den feministiska ideologin, och varför det är absolut nödvändigt att man gör skillnad på:

1. Vad feministerna SÄGER.
2. Vad feministerna PRAKTISERAR.

Det finns nämligen en avgrundsvid diskrepans mellan ord och handling hos dem. Det de SÄGER är naturligtvis att de står för jämställdhet, men vad de i själva verket PRAKTISERAR är ofta inget annat än en rent manshatande retorik och att lyfta fram krav som är direkt mansdiskriminerande.

”Sex feministiska myter” är författad av civilingenjören och f.d. jämställdhetsbloggaren, Pär Ström. I boken visar han vem som är BOSS genom att läxa upp feministerna ordentligt och sätta dem välbehövligt vid skolbänken.

(För en hel bok som är sprängfylld med fakta som backar upp de påståenden jag här gör om mansdiskriminering och feministiska lögner, läs Pär Ströms ”Sex feministiska myter” från 2011, som du kan ladda ned lagligt och helt gratis direkt ifrån förlagets hemsida genom att klicka på den här länken. Läs gärna även hans debattartikel på Newsmill: ”Så tillverkas en feministisk myt”.)

Anledningen till denna diskrepans mellan vad de SÄGER och vad de PRAKTISERAR, är att deras egentliga mansdiskriminerande agenda aldrig skulle få något stöd hos folket om de skulle vara ärliga och öppna med den. Därför är det med nödvändighet som de kamouflerar den verkliga ideologin och den verkliga agendan, och istället visar upp en polerad och politiskt korrekt bild av sig själva, där de låtsas som om de jobbar för jämställdhet trots att verkligheten är den rakt motsatta.

Samma förslagna och illvilliga knep använder de sig av för att avfärda sina kritiker. När folk kritiserar det manshat och de mansdiskriminerande idéer som feministerna förfäktar, så svarar de kritikerna med förebråelser om att de skulle vara emot jämställdhet, vilket är en ren och skär lögn. Men eftersom feministerna låtsas att de jobbar för jämställdhet, så fortsätter de naturligtvis att hålla fast vid den lögnen även när de blir ifrågasatta, vilket ger den förljugna bilden av feministerna som de goda, och deras kritiker som de onda. Tyvärr går det inte att säga annat än att denna taktik är helt genial i all sin enkelhet, men den är också ren och skär ondska som måste bekämpas och besegras.

.

Galne Gunnars Blogg har omodererade kommentarsfält och ansvarar inte för innehållet i kommentarerna. I kommentarsfältet har kommentatorn själv juridiskt ansvar för sina inlägg. Läs noga igenom kommentarsreglerna innan du kommenterar.