Ett samtal om konsensus, åsiktspluralism och grindvakter.
Samtalsledare är Johan Lundberg, chefredaktör på Axess. Medverkande: Sakine Madon, redaktionschef Newsmill, Björn Wiman, kulturchef Dagens Nyheter, Mikael Jalving, historiker och författare till Absolut Sverige – en resa i tystnadens rike.
Se till att inte missa Fredrik Lindström som från åhörarplats har en del vettigt att säga mot slutet av seminariet.
Spelades in: 2011-05-19
När den här videon dök upp förra sommaren kommenterade jag seminariet på följande sätt på Axess-bloggen:
MINA REFLEKTIONER KRING AXESS-SEMINARIET ”JU MER VI ÄR TILLSAMMANS”:
MIKAEL JALVING – EN FRISK FLÄKT
Notera hur eldigt och passionerat dansken Mikael Jalving talar jämfört med svenskarna Björn Wiman och Sakine Madon. Underbart! Hade Jalving varit från Mellanöstern eller från Afrika, så hade rasisterna sagt: ”Du ser ju hur de där utlänningarna är, de blir bara aggressiva när de debatterar”.
Sanningen är att det som gör att vi svenskar ofta är så tysta och försiktiga i jämförelse med praktiskt taget alla andra nationaliteter, är den kroniskt låga självkänslan. I Sverige påstår vi att vi gillar att bli berikade av andra kulturer – vilket är jättebra, för vi svenskar behöver definitivt en rejäl berikning av den danska självkänslan som Mikael Jalving här visar prov på.
Viktigt att tillägga är att invandrare inte alltid har bättre självkänsla än vi svenskar. I många fall är det snarare så att de har lägre självkänsla, men att det framstår som om det vore tvärtom. Det beror på att många invandrare i olika hög utsträckning ser ned på oss svenskar, och därmed framstår det som om de har en starkare självkänsla än vad vi har, eftersom de betraktar oss från ett von oben-perspektiv.
Lösningen är dock inte att vi svenskar ska börja se ned på invandrare, utan det är fortfarande stärkt självkänsla som är den enda hållbara och vettiga vägen framåt.
Johan Hakelius tar – som frågeställare i publiken – upp en intressant problematik, när han ungefär säger att: ”Vi svenskar vill kunna säga vad vi tycker bara om vi inte får bli emotsagda.” Svaret på den grundläggande orsaken till varför vi svenskar beter oss på det sättet är återigen – den kroniskt låga självkänslan.
BJÖRN WIMAN – ”LOST IN SPACE”
Björn Wiman är ju helt overklig! Kanske inte ur ett svenskt perspektiv, men jösses, den mannen är ju helt ”lost in space”.
Ett axplock av Wimans förvirrade uttalanden: ”Folk kommer att migrera oavsett vad vi gör.”; ”Det som är tillräckligt bra i den svenska kulturen kommer att överleva i konkurrensen [alltså oavsett vad som händer].”; ”Vi kan inte göra någonting åt om den svenska kulturen går under.”
Jaså, inte? Vem är det då som kan påverka den svenska kulturens öde, om vi människor inte kan göra det? Är det ödet? Är det Gud? Är det Shiva eller Vishnu? Enligt Wiman så kan vi alla alltså bara skita i allting, för det spelar i alla fall ingen roll vad vi gör, det kommer ändå ”att bli som det blir”. Vilket otroligt korkat och defaitistiskt resonemang.
Det är ofattbart hur en snubbe som Wiman har lyckats bli kulturchef på Dagens Nyheter. Frågan är vem av Wimans kompisar som har gett honom jobbet?
Inte nog med ovanstånde idioti; Wiman sparar sitt dummaste uttalande till finalen, när han mot slutet levererar ett äkta halmgubbe-argument när han säger att: ”Här inne tycks råda att det är filmjölksaktigt, PK och mesigt att försvara invandrare, homosexuella, och tanken på jämställdhet mellan könen. Jag tycker alla de tre sakerna är bra saker”.
Vilket idiotiskt argument! Att kritisera invandringspolitiken är inte detsamma som att kritsera invandrare. Homosexuella diskuterades inte överhuvudtaget i debatten, så var fan fick han det ifrån? Jämställdhet mellan könen diskuterades inte heller, däremot diskuterades psuedo-genusvetenskapen, som precis som feminism inte har ett dugg med jämställdhet mellan könen att göra. Att kritisera vare sig invandrare eller homosexuella behöver för övrigt inte betyda att man ogillar dessa grupper. Det hela beror ju naturligtvis på vad det är man kritiserar, men den typen av nyanserade resonemang kanske är bortom Wimans fattningsförmåga?
Kul att höra hur Wimans svamlande fick Tanja Bergkvist att ryta till från åhörarplats…
SLUTBETYG:
Mikael Jalving var en mycket frisk fläkt i debatten och förtjänar ett ”passepartout” till framtida Axessdebatter. Sakine Madon kan bättre. Skärpning nästa gång Sakine! Björn Wiman får ett permanent ”rött kort” utan pardon. Jag vill aldrig se eller höra honom mer. Och moderator Johan Lundberg var i världsklass – som vanligt! 😉
Galne Gunnars Blogg har omodererade kommentarsfält och ansvarar inte för innehållet i kommentarerna. I kommentarsfältet har kommentatorn själv juridiskt ansvar för sina inlägg. Läs noga igenom kommentarsreglerna innan du kommenterar.
